Lagar och regler

När förbudet mot sexuella trakasserier infördes var den svenska lagstiftaren tydlig; Sexuella trakasserier utgör ett maktmissbruk och måste ses ur ett könsmaktsperspektiv. Ett förbud mot sexuella trakasserier är därför en viktig jämställdhetsfråga*.

Det finns ett flertal olika lagar som kan bli aktuella när det handlar om sexuella trakasserier. Här beskrivs tre av de viktigaste lagarna; diskrimineringslagen, arbetsmiljölagen och brottsbalken. Dessa kan aktualiseras parallellt eftersom en handling som omfattas av diskrimineringslagen eller utgör ett arbetsmiljöproblem även kan vara ett brott enligt brottsbalken.

""
Foto: Jari Juntunen/Mostphotos

Diskrimineringslagen

Sexuella trakasserier som juridiskt begrepp finns i diskrimineringslagen. Lagen innehåller sex olika former av diskriminering:

  • Direkt diskriminering
  • Indirekt diskriminering
  • Bristande tillgänglighet
  • Trakasserier
  • Sexuella trakasserier
  • Instruktioner att diskriminera

Direkt och indirekt diskriminering, trakasserier samt instruktioner att diskriminera utgår från diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Trakasserier på grund av kön kan till exempel vara könsbaserade förolämpningar och stötande kommentarer om utseende eller klädsel.

Här gäller förbudet

Förbudet mot sexuella trakasserier gäller inom alla områden där diskrimineringslagen gäller, det vill säga inom arbetslivet (både för den som är anställd, den som gör praktik, den som söker eller gör en förfrågan om arbete ) samt inom utbildningsområdet (exempelvis universitet, högskola, gymnasieskola, grundskola och förskola). Diskrimineringslagen gäller även inom en rad andra samhällsområden, bland annat vid erbjudandet av varor och tjänster, bostadsförmedling, sjukvård och socialtjänst och vid värnplikt och civilplikt.

Krav på förebyggande insatser

Arbetsgivare och utbildningsanordnare ska dessutom ha riktlinjer och rutiner för verksamheten i syfte att förhindra trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier. Läs mer på Diskrimineringsombudsmannens (DO) webbplats (öppnas i nytt fönster).

Arbetsmiljölagstiftningen

Förekomsten av trakasserier på en arbetsplats kan även falla in under de allmänna bestämmelserna om arbetsmiljöns beskaffenhet i arbetsmiljölagen. Enligt lagen är arbetsgivaren skyldig att se till att arbetsförhållandena anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende och att det finns en god arbetsmiljö. Det innefattar också en skyldighet att förhindra sexuella trakasserier.

Arbetsmiljöverket har med stöd av arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen tagit fram föreskrifter och allmänna råd om organisatorisk och social arbetsmiljö samt systematiskt arbetsmiljöarbete (se särskilt föreskrifterna AFS 2001:1 och AFS 2015:4).

Enligt Arbetsmiljöverkets vägledning till ovanstående föreskrifter har arbetsgivaren en skyldighet att förebygga kränkande särbehandling. Att kränka betyder i detta sammanhang att genom ord eller handling förnedra någon eller några.

Särbehandling innebär att bli behandlad annorlunda än andra på ett obegripligt och orättvist sätt och att riskera att hamna utanför arbetsplatsens gemenskap. Enligt föreskrifterna har arbetsgivare ansvar att planera och organisera arbetet så att kränkande särbehandling så långt som möjligt förebyggs. Arbetsgivare ska vidare ha rutiner för att på ett tidigt stadium fånga upp signaler om otillfredsställande arbetsförhållanden och snabbt ge arbetstagare som utsätts för kränkande särbehandling hjälp eller stöd. Sexuella trakasserier beskrivs i AFS 1993:17 som ett exempel på kränkande särbehandling.

Brottsbalken

Sexuella trakasserier finns inte som begrepp i brottsbalken. Däremot kan olika handlingar som i vardagligt tal benämns som sexuella trakasserier falla in under olika bestämmelser i brottsbalken.

Förtal, grovt förtal eller förolämpning (Brottsbalken 5 kap. 1-3 §§)

En förolämpning kan vara ett kränkande glåpord, som till exempel att kalla någon för ”hora”. Förtal betyder att påstå något om någon i syfte att utsätta personen för andras förakt, till exempel ett elakt rykte. Det kan också vara att sprida en kränkande bild. En uppgift, bild eller film som får stor spridning kan bedömas som grovt förtal.

Så kallad ”hämndporr”, en sexuell handling som filmats med samtycke men som utan samtycke publiceras på en pornografisk sajt eller skickas till ett stort antal obehöriga personer, kan också vara grovt förtal.

Sedan 2018 kan en sådan handling även bedömas som olaga integritetsintrång (se särskilt brottsbalken 4 kap. 6c § ).

Huvudregeln vid ärekränkningsbrott är att den som utsatts för brottet själv ska driva processen, därför utreds förolämpning och förtal bara i undantagsfall av polisen. Ett sådant undantag kan vara grovt förtal eller förolämpning mot någon i dennes myndighetsutövning.

Kränkande fotografering (Brottsbalken 4 kap. 6a §)

Att utan lov fotografera någon i hemlighet i till exempel en bostad, på en toalett eller i ett omklädningsrum.

Ofredande (Brottsbalken 4 kap. 7 §)

Att fysisk antasta någon eller utsätta någon för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande. Ett exempel på en fysisk gärning som utgör ofredande är en ovälkommen smekning i ryggslutet. Det kan också vara att upprepat och systematiskt förolämpa någon, att utsätta någon för kränkande eller nedvärderande ord i tal eller skrift, eller att skicka ett mycket stort antal sms till någon under en viss tid.

Sexuellt ofredande (Brottsbalken 6 kap. 10 §)

Till skillnad från förolämpning och ofredande har ett sexuellt ofredande en mer tydlig sexuell prägel i syfte att kränka den sexuella integriteten hos den utsatta. Exempel kan vara sexuellt kränkande ord eller gester, eller att skicka en bild på sitt könsorgan till någon som inte bett om det (så kallad dick-pic). Beröring av bröst och könsorgan utanpå kläderna utgör typiskt sett ett sexuellt ofredande. Om det istället rör sig om direkt beröring av könsorgan eller penetration med kroppsdel eller föremål är det brotten sexuellt övergrepp eller våldtäkt som är aktuella.

Anmäl brott till polisen

Brott anmäls till polisen. Åklagare beslutar om det ska väckas åtal och en eventuell rättegång hålls i domstolen. Brottsoffermyndigheten samlar information för den som utsatts för brott.

Alla anmälningar leder inte till rättegång eller fällande dom. Det kan finnas flera anledningar till att en anmälan läggs ned och som inte har att göra med om de rättsvårdande instanserna tror på den utsatta eller inte. När ord står mot ord i brottmål krävs alltid någon form av stödbevisning, även om den som blivit utsatt lämnar en trovärdig berättelse.

En nedlagd anmälan behöver inte betyda att en viss handling inte är brottslig eller anses ”okej”. En polisanmälan är alltid en markering. Det ger också möjlighet att ta fram statistik för olika brottstyper.

* Se prop. 1997/98:55 s. 108 (öppnas i nytt fönster).

Senast uppdaterad: 9:48 - 26 aug, 2019
  • Juridik
  • Sexuella trakasserier