Så lyckades polisen klara upp fler sexualbrott

På ett år ökade antalet åtal som togs upp i rätten med drygt 30 procent, från 70 ärenden 2019 till 101 ärenden om våldtäkt/sexualbrott 2020.

– Det visar att vi lyckats säkra bevisning i fler ärenden, vilket känns bra. Vi inom polisen får ofta kritik för att vi är dåliga på att klara upp sexualbrott. Det är komplicerade brott och svåra utredningar. Ofta finns inte bevis, fysiska skador eller vittnen. Men efter att vi ändrat i organisationen och vårt arbetssätt har vi kunnat få en jämn och hög kvalitet på det vi gör, säger Niklas Kraft, gruppchef för sexualbrottsgruppen på polisen Stockholm Nord.

Tidigare utreddes våldtäkter på sektionen för grova brott. Brotten hanterades i flera olika grupper. När pilotprojektet inleddes 2019 samlade de kompetensen i en grupp på 15 personer och har därefter kunnat identifiera behoven och utökat personalen till 22 personer.

– När sexualbrotten utreddes bland andra grova brott konkurrerade de med sprängningar och skjutningar. I vår nya grupp prioriteras inte sexualbrotten ner eller hanteras utifrån det närvarande antalet i personalstyrkan, säger Niklas Kraft.

Varför är er modell framgångsrik?

– Sammantaget handlar det förändrade arbetssättet om att samla resurserna i en grupp, då ökar också kompetensen. Vi poliser måste agera snabbt, ta kontakt med målsäganden inom 24 timmar och ställa rätt frågor tidigt, samla bättre stödbevisning och se till att brotten inte faller mellan stolarna. Att se över och höja kompetensen både i gruppen och hos yttre befäl är centralt.

Sexualbrottsgruppen har även infört en standard att höra av sig till brottsoffret inom 24 timmar. Tidigare fanns ingen rutin kring när i tid det skulle ske.

– Lågt tempo och lång handläggningstid är förödande för en sexualbrottsutredning. Om det går snabbt är det lättare att finna stödbevisning, som skador på kroppen, förhindra att sms raderas eller annat som kan vara bevis, säger Niklas Kraft.

Dessutom anser han att det är viktigt att förstå brottsoffrets situation för att kunna ställa rätt frågor i förhör. Med den förändrade organisationen och samlade kompetensen har kunskapen förstärkts i gruppen och poliserna lär av varandra.

Ofta finns inga synliga fysiska skador vid sexualbrott. Då krävs stödbevisning och ett pussel av detaljer. Skyndsamheten är även viktig för att utredningen ska bedrivas objektivt, att uppgifter ska finnas kvar och kan säkras hos de inblandade, vilket ofta kan ge viktiga information kring händelsen.

– Vid inbrott ringer man polisen direkt, men vid sexualbrott känner man ofta personen och funderar vad som händer med gärningspersonen vid anmälan, hur kommer jag att uppfattas av andra, det tar tid att förlika sig med att man blivit utsatt. Därför dröjer det ofta innan man anmäler, vilket kan försvåra vårt utredningsarbete.

Vilka utmaningar har ni stött på?
– Våra begränsade resurser är en utmaning. Vi har stora utmaningar inom polisen, med ofantligt många grova våldsbrott och en stor del av våra resurser går till andra ärenden, vilket gör att vi är slimmande resursmässigt. Detta är ingen quick fix. Vi är inte färdiga och är inte framme vid ett slutresultat. Vi lär oss fortfarande och behöver fortsätta utvecklas. Vi har försökt omhänderta vårt uppdrag fullt ut, men vi kommer behöva hitta bättre rutiner för att tryckutjämna, ta hjälp i ett tidigare skede när våra resurser sinar. Därför måste vi sprida vår kunskap så att vi kan få avlastning snabbt när vi får mycket.

Vad har ni utvecklat sedan starten?
– Vi har jobbat mycket med de inledande åtgärderna. Som spårsäkring, vi behöver till exempel säkra DNA och chattkonversationer i telefoner. Det är oerhört viktigt att säkra bevis så nära inpå tidpunkten för brottet som möjligt. Det är ett konkret område som vi utvecklat, tidigare hade vi inte riktigt det fokuset. Vårt arbete har gett en omfattande kvalitativ höjning, men resultatmässigt behöver vi göra justeringar. Vi hör inte målsägande tillräckligt fort, eftersom vi inte har resurser för det. Det behöver vi hitta bra rutiner för, vårt arbete är under ständig utveckling.

FAKTA

Polisen arbetar på liknande sätt i flera kommuner. Borlänge och Falun har börjat samla kompetensen och ärendena som rör sexualbrott i en grupp. Region Stockholm har nyligen kommit fram till liknande grupper ska startas i Stockholm city och syd.

Istanbulkonventionen och GREVIO:s rekommendationer till Sverige: lagstiftning och rättsprocess

Genom att ratificera Istanbulkonventionen har Sverige åtagit sig att ge stöd och hjälp till alla flickor och kvinnor som utsätts för våld och att förebygga, lagföra och avskaffa alla former av mäns våld mot kvinnor. Bestämmelserna under konventionens fjärde grundpelare omfattar lagstiftning och andra åtgärder samt utredning och lagföring som ska utgå från ett genusperspektiv, våldsutsattas rättigheter och kunskap om mäns våld mot kvinnor.

GREVIO:s rekommendationer till Sverige handlar om att säkerställa våldsutsattas trygghet och rättssäkerhet samt att se till att våldsutövare utkrävs ansvar för sina handlingar.

För att bättre leva upp till konventionen uppmanar GREVIO Sverige att bland annat:

Utöka brottsbekämpande myndigheters kapacitet

För att berörda yrkesgrupper och myndigheter ska kunna agera snabbt och lämpligt i alla ärenden som rör någon form av våld behövs kunskap, förutsättningar och resurser.

Motverka skam- och skuldbeläggning av våldsutsatta flickor och kvinnor

Varken bemötandet eller rättsprocessen får påverkas av diskriminering, stereotyper, fördomar eller personliga värderingar.

Öka andelen lagförda brott

Anledningarna till att så få anmälningar om våldtäkt och andra former av mäns våld mot kvinnor leder till åtal och än mindre till fällande domar måste identifieras och åtgärdas.

Islandsprojektet svarar på GREVIOs råd om stärkt barnfokus och samverkan

Efter en akut våldshändelse i en familj är det många olika samhällsinstanser som ska samarbeta på en operativ nivå. Polis, åklagare, socialtjänst, socialjour samt hälso- och sjukvård kan alla vara inblandade. Islandsprojektet startade 2015 i Göteborg med syftet att utveckla ett konkret och effektivt samarbete mellan polis, åklagare, socialjour, socialtjänst samt hälso- och sjukvård. Projektet fokuserade på handläggning och uppföljning på en operativ nivå vid akuta våldshändelser i familjer med barn.

– I min roll som terapeut hade jag mött många utsatta barn som trillat mellan stolarna, som inte synliggörs eller följs upp i den akuta situationen. Jag hade hört talas om Islands arbetssätt, där socialsekreterare möter upp polis vid den akuta situationen, säger Carina Eliason, områdeschef på VKV, Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer.

Island har utvecklat ett välfungerande samverkan mellan polis/åklagare/socialtjänst och hälso- och sjukvård när det handlar om våld i nära relationer. Islands Barnahus har en betydande roll vid brott mot barn och barn som bevittnat eller upplevt våld och är en inarbetad verksamhet. I maj 2015 reste en svensk delegation med 22 personer till Island för att ta del av deras arbete och de projekt som bedrivs. Delegationen bestod av representanter från polisen, Åklagarmyndigheten, Barnahuset i Göteborg, socialjouren, Göteborg stad, Barnskyddsteamet och Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer. Med nationellt perspektiv deltog även åklagare, polis och Sveriges kommuner och regioner.

– Vi var på plats i tre dagar och processade. Där och då beslöt vi oss för att testa ett pilotprojekt i Göteborg, berättar Carina Eliason.

En arbetsgrupp med representanter från alla instanser sattes ihop och en styrgrupp med chefer. Arbetsgruppen började med att kartlägga base line, identifiera brister och vilka behov som fanns. Därefter togs en modell för en svensk kontext fram. 2017 startade pilotprojektet operativt i den första stadsdelen, Askim-Frölunda-Högsbo.

Grunden i Islandsmodellen är att socialjouren/socialtjänsten samarbetar med polisen på plats, med fokus på barnen. Socialjouren/Socialtjänsten ombesörjer även transport till en jourcentral eller vårdcentral så att en läkare kan snabbt kan göra en skadedokumentation
– Att det snabbt görs en skadedokumentation är en jätteviktig aspekt för att åklagaren ska få ett bra underlag och kunna väcka åtal, betonar Carina Eliason.

Varför är Islandsmodellen framgångsrik?

– Med gemensamma krafter från socialtjänst, polis och hälso- och sjukvården får åklagaren ett bättre underlag och kan väcka åtal. Fler personer kan därmed lagföras för brott.

– En annan viktig del är att barnen synliggörs på ett helt annat sätt, vilket handlar om att stärka barnets rättsliga ställning. Vi kraftsamlar kring att barn ska få växa upp utan våld. Barn som bevittnar eller utsätts för våld har rätt till information och delaktighet. Det gör vi genom att komma in tidigt, ger stödinsatser som gör att barn inte behöver växa upp med våld. Alla barn har rätt till en uppväxt utan våld.

Vilka utmaningar har ni stött på?

– Att alla delar i samverkan ska fungera. Larmfasen, när polis och socialtjänst ska samarbeta på plats, har fungerat väldigt bra. Att motivera till skadedokumentation vid ett läkarbesök har varit en utmaning då målsägande inte velat. Vi har också jobbat mycket med att utbilda socialsekreterare i varför det är så viktigt med en skadedokumentation, att vi kan upptäcka gamla skador som visar på en omfattande våldsutsatthet. Det är otroligt viktigt med skadedokumentation, även när det inte finns synliga skador.

Vad krävs för god samverkan?

– Att arbetet integreras i den befintliga verksamheten och inte blir ett parallellt spår. Att det finns en projektledning som håller samman allt, men också bjuder in till delaktighet och får människor att känna att de har möjlighet att påverka, att arbetet görs tillsammans. Gemensam samsyn kring vad arbetet ska fokusera på och gemensamma målbilder.

– Att ledningen är med från start, antar en projektplan, får information löpande och kan fatta rätt beslut hela vägen.

– Det tar tid! Ingen quickfix, det har tagit fem år för oss.

Polismyndigheten Väst och samtliga socialförvaltningar i Göteborgs stad har fattat beslut om att implementera Islandsmodellen i Göteborgs stad under 2021. Implementeringen sker stegvis inom stadens stadsdelsområden, och första uppstarten skedde i stadsdelsområdet sydväst i Göteborg den 15 maj 2021.

Istanbulkonventionen och GREVIO:s rekommendationer till Sverige: styrning, samordning och samverkan

Genom att ratificera Istanbulkonventionen har Sverige åtagit sig att ge stöd och hjälp till alla flickor och kvinnor som utsätts för våld och att förebygga, lagföra och avskaffa alla former av mäns våld mot kvinnor. Konventionens första grundpelare handlar om att ta ett helhetsgrepp mot mäns våld mot kvinnor, i lag, politik och praktik.

Rekommendationerna till Sverige handlar om att prioritera och utveckla mer effektiva insatser, med utgångspunkt i samverkan och fördjupad kunskap om mäns våld mot kvinnor.

För att bättre leva upp till konventionen uppmanar GREVIO Sverige att bland annat:

Stärka och institutionalisera samordningen mellan alla berörda aktörer

Både i det strategiska arbetet och i enskilda ärenden behövs mer strukturerad samverkan och bättre sam­ordning av insatser. Samverkan måste omfatta bland annat rättsväsendet, socialtjänst, hälso-och sjukvård och civilsamhälle.

Stärka insatserna för våldsutsatta över hela landet

För att kunna möta varje persons behov av stöd och hjälp måste samordningen av de insatser som våldsutsatta kan komma i kontakt med förbättras.

Säkerställa ett starkt barnrättsperspektiv Därför behövs bland annat mer resurser och gemensamma rutiner som utgår från barnets rättigheter.

Läs mer

Du kan hitta information om hur Islandsprojektet varit uppbyggt, syftet och målen med projektet, medverkande verksamheter och liknande i Islandsprojektet – en beskrivning av projektets bakgrund och framtagande samt verksamheternas erfarenheter, (PDF)

Därför har tandvården en unik möjlighet att upptäcka våldsutsatthet

– Vi kallar alla barn och ungdomar upp till 23 års ålder och träffar vuxna som är eller kan ha varit utsatta för våld. För att vi ska kunna ta hand om våra patienter på ett bra sätt är det viktigt att se till hela deras sociala situation, säger Therese Kvist, som byggt upp arbetet med det nya examensmålet på tandläkarprogrammet vid Karolinska institutet.

När examensmålet kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer infördes i juli 2018 hade Karolinska institutet påbörjat arbetet med att göra om hela grundutbildningen på tandläkarprogrammet. De lyckades få in att det nya examensmålet skulle vara 4,5 högskolepoäng insprängt i flera kurser, som en röd tråd under hela utbildningen, i kursen Professionell utveckling under utbildningens alla fem år.

– Att vi arbetade om hela utbildningen gjorde att vi inte behövde trycka in det nya examensmålet i befintliga kurser, vilket jag tror var väldigt bra. Nu kunde vi skapa en kurs från grunden och se till att detta examensmål fick det utrymme som krävs. Befintliga kurser är ofta fullspäckade från början och det är svårt att få in något nytt.

Enligt Therese Kvist kan kunskapen om våld inte betas av på en halvdag utan kräver mer jobb. De blivande tandläkarna behöver arbeta med frågan, lära sig hur det fungerar för att sedan kunna implementera kunskapen i sitt yrke och använda den kliniskt.

Vilka svårigheter har ni stött på?

– Jag tycker att det har fungerat väldigt bra, vi fick en väldigt fin kursutvärdering från de som avslutat den första kursen. Studenterna uppskattar att få med sig kunskapen om våld.

Ett annat arbetssätt som Karolinska institutet valt är att bjuda in olika personer som har yrkeskunskap kring våld, som socialtjänsten och polisen, för att de ska berätta om sitt arbete och dela med sig av sina erfarenheter.

– Alla som möter människor i sitt yrke behöver ha kunskap om våld i nära relation, våldet är ett stort samhällsproblem som påverkar folkhälsan. För oss tandläkare handlar det om att förstå orsaken till patienternas problematik. Vad ligger bakom exempelvis tandvårdsrädslan eller att en patient har svårt att komma på tider som bokats?

–  Vi behöver förstå varför en förälder kanske inte har förmågan att sköta barnens munhygien, eller sin egen. Vi behöver ställa frågor för att skapa förståelse och hitta orsakerna bakom problematiken.

Tandläkarprogrammet vid Karolinska institutet satsar också på utbildning i professionell kommunikation och samarbetar med psykologer för att få vägledning, kring hur en kan ställa frågor om våld på ett bra sätt.

– Viktigt att en hittar sitt eget sätt att ställa frågor, tar sig tid för patienten, lyssnar och försöker förstå vad problemen grundar sig i. Har patienten varit med om ett trauma mot munnen och är det den händelsen som skapar tandläkarskräck?

– För oss lärare på utbildningen är det viktig att hjälpa studenterna att skapa en professionell trygghet, som de behöver för att kunna utföra sitt yrke.

FAKTA: Examensmål om mäns våld mot kvinnor

Istanbulkonventionen är en viktig bakgrund till att det den 1 juli 2018 infördes ett nytt examensmål i högskoleförordningen om att visa kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer för sju utbildningar på grundnivå: fysioterapeutexamen, juristexamen, läkarexamen, psykologexamen, socionomexamen, sjuksköterskeexamen och tandläkarexamen. Från och med 1 januari 2019 infördes examensmålet även för tandhygienistexamen.

Istanbulkonventionen och GREVIO:s rekommendationer till Sverige: Förebyggande arbete

Genom att ratificera Istanbulkonventionen har Sverige åtagit sig att ge stöd och hjälp till alla flickor och kvinnor som utsätts för våld och att förebygga, lagföra och avskaffa alla former av mäns våld mot kvinnor. Bestämmelserna under konventionens andra grundpelare handlar om insatser på alla samhällsnivåer, för jämställdhet och mot våld, både i det offentliga och privata.

GREVIO:s rekommendationer till Sverige handlar om att se till att hela samhället kan bidra till att främja jämställdhet samt att upptäcka och bekämpa alla former av mäns våld mot kvinnor.

För att bättre leva upp till konventionen uppmanar GREVIO Sverige att bland annat:

Säkerställa utbildning och fortbildning för alla relevanta yrkesgrupper

För att kunna ställa frågor om våld och ge ett respektfullt bemötande måste alla som kan möta våldsutsatta och våldsutövare i sin yrkesroll, få obligatorisk och systematisk utbildning om mäns våld mot kvinnor.

Så arbetar kvinnojouren för att nå samiska kvinnor

Flicka i förgrund bortvänd från kameran som pratar i telefon. I bakgrunden suddig park med människor

– Vi ville få mer kunskap om samiska kvinnors situation, och arrangerade en utbildningshelg i Kiruna för kvinnojourerna i länsföreningen under hösten 2018. Där fick vi information från forskare och samiska kvinnor om mäns våld mot kvinnor i det samiska samhället. Med utgångspunkt i utbildningen bildades en arbetsgrupp för att arbeta vidare med frågan, berättar Mildred Hedberg och Eva Engman från Kvinno- och tjejjourer i Norrbotten Länsföreningen.

Syftet med arbetet som nu pågår är att nå samiska kvinnor och tjejer med information om kvinnojourernas och tjejjourernas arbete, och berätta att de kan söka stöd och skydd på en jour om de utsätts för våld.

– Vi vill också få kontakt och samarbete med samiska verksamheter för information om jourernas arbete och om mäns våld mot kvinnor. Dessutom ska medlemmar i kvinno- och tjejjourerna få ökad kunskap och förståelse för samisk kultur och samiska kvinnors och tjejers situation och utsatthet för våld.

En viktig del i arbetet är att utbildas i den samiska kulturen. Pandemin under 2020 och 2021 har gjort att arbetet blivit fördröjt. I höst planeras en utbildningshelg för kvinnojourerna i föreningen, med temat ”Tjejers och kvinnors liv i det samiska samhället – möten, stöd och samarbete”. Monica Burman, professor i rättsvetenskap vid Umeå universitet, ska medverka och berätta om sin kartläggning av forskning om mäns våld mot kvinnor i det samiska samhället. Det blir även medverkan från kvinnoföreningen Niejda.

Vilka framgångsfaktorer har ni sett?

– En viktig framgångsfaktor är att vi i kvinnojourerna och tjejjourerna har fått kunskap om samisk kultur och om samiska kvinnor situation.

Vilka utmaningar har ni stött på?

– En utmaning är att komma in i det samiska samhället. Det finns en stor tveksamhet till att kontakta myndigheter och kvinnojourer utanför det samiska samhället. Våld i nära relationer löses oftast inom familjen. Vårt kontaktarbete har därför tagit mycket tid. Exempelvis är det svårt att få kontakter med Sametinget. Vi ser dock en ljusning med kontakterna med samiska kvinnor, genom att vi nu har fått positiv resons från kvinnoföreningen Niejda i Jokkmokk.

Har ni haft någon samverkan med andra aktörer?

– En viktig samverkanspartner är Länsstyrelsen i Norrbotten. Tillsammans har vi bland annat genomfört en utbildningsdag under 2019 om samiska kvinnors situation och utsatthet för mäns våld. Vi ska besöka Länsstyrelsens avdelning för samiska frågor i Jokkmokk. Vi ska även träffa Jokkmokks kommun som är positiv till att starta en kvinnojour i Jokkmokk, där många samer bor.

FAKTA

Kvinno- och tjejjourer i Norrbotten Länsföreningen är en kontaktlänk mellan sex medlemsjourer i Norrbotten. Jourerna ger stöd och skydd till tjejer, kvinnor och barn som utsätts för mäns och killars våld. Läs mer om deras arbete.

Istanbulkonventionen och GREVIO:s rekommendationer till Sverige:
Stöd och skydd

Genom att ratificera Istanbulkonventionen har Sverige åtagit sig att ge stöd och hjälp till alla flickor och kvinnor som utsätts för våld och att förebygga, lagföra och avskaffa alla former av mäns våld mot kvinnor. Bestämmelserna under konventionens tredje grundpelare handlar om våldsutsatta flickors och kvinnors rättigheter, som alltid ska komma i första hand. Stöd och hjälp ska utgå från kunskap om våldets mekanismer, uttryck och konsekvenser.

Rekommendationerna till Sverige handlar om att säkerställa att våldsutsatta kvinnor och barn, oavsett livssituation och om­ständigheter, får tillgång till specialiserat och fullgott stöd och skydd, över hela landet.

För att bättre leva upp till konventionen uppmanar GREVIO Sverige att bland annat:

Se till att alla bestämmelser genomförs utan diskriminering

För att säkerställa stöd till flickor och kvinnor i särskilt utsatta situationer måste myndigheterna ta itu med fördomar, okunskap och bristande tillgänglighet. Särskild kunskap och medvetenhet behövs inom lokala och regionala myndigheter och socialtjänst, om faktorer som kan påverka situationen för urfolk och nationella minoriteter; samiska och romska flickor och kvinnor; flickor och kvinnor med funktionsnedsättning; i miss­bruk eller beroende; som utnyttjas i prostitution och människohandel; eller som är nyanlända eller utrikesfödda.

Öka kapacitet och kvalitet på skyddade boenden

Myndigheter på alla nivåer måste säkerställa tillgången till skyddat boende, utan diskriminering.

Våldsprevention i Sverige: En forskningsöversikt

Rapporten har genomförts av forskare vid Institutionen för Barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet, på uppdrag av Jämställdhetsmyndigheten. Rapporten granskar utvärderingsforskning kring metoder med genusperspektiv som förebygger mäns våld mot kvinnor på universell och selektiv nivå i Sverige. Den diskuterar även ett mindre urval internationella våldspreventiva metoder som bedöms relevanta i en svensk kontext.