Regionkoordinatorer gör skillnad i arbetet mot människohandel

I arbetet mot mot prostitution och människohandel har landets regionkoordinatorer en viktig funktion. Antalet fall som upptäcks ökar hela tiden.

Karta över regionområdena. Eva Norlin, regionkoordinator för norra Sverige.

– Ju fler insatser vi gör tillsammans med polisen och kommunerna, desto fler offer för människohandel identifierar vi, berättar Eva Norlin, regionkoordinator för norra Sverige och stationerad i Umeå.

Som exempel berättar Eva Norlin att antalet offer som identifierats som utsatta i prostitution och människohandel i det område hon ansvarar för – länen Jämtland, Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland – under våren ser ut att ha ökat till nästan det dubbla från samma mätperiod året innan.

Läs mer: Myndigheterna identifierar fler offer för människohandel (öppnas i nytt fönster)

De flesta fallen i region Nord rör prostitution – något som de senaste åren allt mer har uppmärksammats utanför storstäderna.

Att Umeå nu har en polis som arbetar samordnande och operativt för att minska efterfrågan, har haft tydlig effekt på prostitutionen, säger hon.

– Vi ser att annonseringen minskar här, vilket betyder att efterfrågan på sexköp har minskat.

Anledningen till detta är helt enkelt rädsla för att bli upptäckt, menar Eva Norlin.

– Men sannolikt beror det även på att de som arbetar med grovt organiserad brottslighet och människohandel inte ser oss som en gynnsam kommun att verka i.

Regionkoordinatorer även i region Öst

Från och med i höst kommer region Öst – Jönköping, Södermanland och Östergötland – att få sina första regionkoordinatorer.

– Det är en positiv utveckling – nu är hela landet täckt, säger Anna Ekstedt, senior utredare på Jämställdhetsmyndigheten, som är den myndighet som leder arbetet.

Regionkoordinatorerna arbetar utifrån en nationell stödprocess och är anställda av socialtjänsten i sina kommuner.

För Eva Norlin i den norra regionen innebär arbetet långa resor.

– Om ett offer identifieras i Kiruna, då reser jag dit och träffar personen för att kunna stötta med åtgärder. Men det är också viktigt att resa runt och utbilda nyckelpersoner i kommunerna så att vi kan samverka i arbetet, säger hon.

Uppdraget att arbeta mot människohandel handlar även om andra former än för sexuella ändamål. Tiggeriärendena ökar, liksom fallen av arbetskraftsexploatering. Det sistnämnda kräver dock stora resurser för att identifiera och utreda.

– Förut handlade det mer om svartarbete och illegal vistelse i landet. Nu har vi blivit mer uppmärksamma på att det ofta likväl kan handla om brottsoffer, när det gäller arbetskraftsexploatering, säger Eva Norlin.

Återvändandeprogrammet viktig del

Förutom socialtjänsten och Polisen samarbetar regionkoordinatorerna med sjukvården, Migrationsverket, tolkar och frivilligorganisationer. En viktig funktion är det frivilliga återvändandeprogrammet för utsatta personer som drivs av IOM, International Organization for Migration, i Helsingfors och som Jämställdhetsmyndigheten är med och finansierar.

Jämställdhetsmyndigheten arbetar nu med att sprida information om regionkoordinatorerna, vad de gör och hur man kan kontakta dem för att få hjälp i ärenden som rör människohandel.

– De fyller en väldigt viktig roll i stödprocessen i och med att de kan se till att personer som utsätts inom prostitution och för olika former av människohandel får den hjälp de har rätt till enligt svensk lag, säger Anna Ekstedt.

Misstänker du människohandel?

Ring stödtelefonen 020-39 00 00 eller kontakta en regionkoordinator.