Ny rapport om arbetet mot könsstympning av flickor och kvinnor

Jämställdhetsmyndigheten har lämnat in en slutredovisning av uppdragen att inventera effektiva arbetssätt och metoder för attitydförändring av och informationsspridning om könsstympning av flickor och kvinnor. Uppdragen har haft fokus på civila samhället och ledare i föreningsliv och på fritidsgårdar. Jämställdhetsmyndigheten har haft i uppdrag att titta närmare på insatser inom det förebyggande arbetet mot könsstympning av flickor och kvinnor. Utredare Arbresha Rexhepi har varit ansvarig för uppdragen och berättar mer om vad myndigheten kunnat se.

– Vi kan se att det finns få konkreta exempel på förebyggande arbete mot könsstympning av flickor och kvinnor. Det finns många verksamheter som antingen arbetar inom området eller vill börja arbeta med frågan inom ramen för sin övriga verksamhet, men det är däremot svårare att identifiera faktiska metoder och arbetssätt. Vi ser behovet av att arbeta med samtliga delar, det vill säga från det förebyggande arbetet som kan vara informationsspridning och att upptäcka om en flicka eller kvinna är könsstympad eller riskerar att bli det, till att erbjuda tillräcklig vård och stöd till anmälan och lagföring av brott. Könsstympning av flickor och kvinnor är sedan 1982 ett brott i Sverige, men samtidigt kan vi se en stor osäkerhet hos yrkesverksamma att anmäla brottet till polis eller socialtjänst, säger Arbresha Rexhepi, utredare på Jämställdhetsmyndigheten

I rapporten framgår det att det behövs långsiktiga satsningar som ger möjlighet till kontinuerliga erfarenhets- och kunskapsutbyten mellan aktörer. Det syns bland annat genom de uppföljningsmöten av regeringens handlingsplan mot könsstympning av flickor och kvinnor som myndigheten genomfört. Många aktörer inom olika sektorer bedriver ett arbete inom området, men känner sällan till varandra och efterfrågar en nationell samordning som möjliggör utbyte av kompetens.

– Vi kan också se framgångsfaktorer i att när ett arbete utgår ifrån en lokal kontext, det vill säga när kommuner och civilsamhället till exempel undersöker vilka ledarfunktioner i det lokala närområdet som har tillgång och förtroende hos målgrupper och inkluderar dessa i arbetet, så kan detta leda till en större träffsäkerhet. Arbetet mot könsstympning av flickor och kvinnor behöver kontinuerliga kompetenshöjande insatser hos yrkesverksamma. Dessa kan vara personal inom hälso-och sjukvården men även lärare, fritidsledare och socialtjänsten, säger Arbresha Rexhepi.

Det råder en generell samsyn bland flera olika aktörer i att det behövs nya siffror inom området. Jämställdhetsmyndigheten föreslår bland annat en ny prevalensstudie som uppskattar hur många som är utsatta för könsstympning, alternativt lever med risk för att bli utsatta. Detta kan bli en viktig indikation för hur insatser inom det förebyggande stadiet behöver riktas.

– Vi kan se att det är många som vill arbeta med frågan och engagemanget är stort bland såväl civilsamhället som yrkesverksamma. Det gäller att hitta sätt att mobilisera och stimulera dessa aktörer som är grundläggande för att vi ska bryta den tystnad som ofta omger den här frågan. Vi ser också ett fortsatt arbete som tar ett tydligt avstamp i att berörda grupper involveras i högre utsträckning och får möjlighet till att vara med och påverka vilka satsningar som behöver göras, säger Arbresha Rexhepi avslutningsvis.

Läs rapporten i sin helhet här

Senast uppdaterad: 5:16 - 21 dec, 2020
  • Könsstympning