Intervju med Bayan Nasih och Lisa Granhed inför konferens mot könsstympning

Den 6 februari är det den internationella dagen för nolltolerans mot kvinnlig könsstympning. Samma dag anordnar Jämställdhetsmyndigheten tillsammans med flera andra myndigheter en konferens i Göteborg mot könsstympning av flickor och kvinnor. Två av deltagarna är Bayan Nasih, sakkunnig på Nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck och Lisa Granhed, projektledare och barnmorska på Vulvamottagningen på Angereds närsjukhus. Vi passade på att ställa några frågor till dem.

Bayan Nasih

Bayan Nasih är sakkunnig på Nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck på Länsstyrelsen Östergötland.

Vad är de största utmaningarna med att förebygga och bekämpa könsstympning av flickor och kvinnor?

Den största utmaningen i att förebygga och bekämpa könsstympning är att vi inte vågar adressera frågan till berörda grupper (Socialstyrelsen lyfter upp några länder där könsstympning är väldigt vanligt). Samt att vi inte arbetar systematiskt och samverkar från och mellan exempelvis Migrationsverket, förskolan, BVC med flera. Vi har inga bra verktyg idag för att kunna förebygga och bekämpa kvinnlig könsstympning. Vi har kunskap från andra länder, men i Sverige är det en annan kontext. Vi behöver hitta ett arbetssätt som fungerar i Sverige och möta upp personer som kommer från länder där kvinnlig könsstympning är vanligt.

Vilken kunskap upplever du saknas?

Kunskap som saknas idag är framförallt den mentala påverkan kvinnlig könsstympning har på barn och unga flickor. Vi har bättre kunskap kring att prata om fysiska konsekvenser, men vi saknar kunskap och erfarenhet kring vilka metoder som funkar bäst i bemötande av barn och unga flickor som blivit utsatta för könsstympning. Vi saknar även en mottagning för stöd och vård som är anpassad till yngre. Det saknas även uppföljning och utvärdering av befintliga insatser.

Vilken typ av insatser ser du behövs?

Insatser som jag anser behövs är anpassad vård och stöd för yngre barn och unga flickor, samt identifiering av utsatta – framförallt flickor som blivit utsatta för typ 3-ingrepp, och att följa upp deras behov av vård och stöd. Det är även viktigt med insatser till föräldrar för att de ska kunna stötta sina barn.

 

Lisa Granhed

Lisa Granhed är projektledare och barnmorska på Vulvamottagningen på Angereds närsjukhus.

Det finns bara två specialiserade mottagningar för könsstympade flickor och kvinnor (Amel/Vulva), räcker det?

Nej två mottagningar för hela landet anser jag är för lite. Ett specialistcentrum i Norrland, ett i Stocklholm (Amel), ett i Göteborg och ett i södra Sverige, Malmö (är på gång), skulle vara det optimala. Dessa centrum ska inte bara hjälpa utsatta kvinnor utan även fungera som ett rådgivande stöd för andra instanser som träffar utsatta.

Utöver specialistcentrum behövs det naturligtvis en grundkompetens på alla gyn-motttagningar, ungdomsmottagningar och barnmorskemottagningar att kunna göra en första bedömning vad det gäller grad av könsstympning, vilka besvär/problem det kan medföra och var man kan ”slussa” kvinnan/flickan vidare om extra stöd och  vårdinsatser behövs.

Hur får flickor och kvinnor som är könsstympade reda på att ni finns? Och hur många har fått vård/stöd hos er?

Vi startade officiellt vår verksamhet i april 2018. Under första året var vi väldigt försiktiga med att gå ”göra reklam” för vår mottagning då vi inte visste hur reaktionen från allmänhet och vårdgivare skulle bli.  Vi ville bygga upp vår verksamhet steg för steg i takt med att vår erfarenhet ökade. Under 2019 har vi omstrukturerat vårt arbete en hel del och också fått nya medarbetare vilket medfört att vi inte kunnat ta emot så mycket patienter som vi hade önskat. Vi har däremot arbetat en hel del med det utåtriktade arbetet i form av information och föreläsningar både för allmänheten och olika yrkesverksamma grupper.

Antal besök 2018 :

127 st (80 enskilda patienter)

Antal besök 2019 :

147 st 71 enskilda patienter

Vad kan ni ge för vård och stöd?

Vårat motto är att försöka arbeta teambaserat och med ”helhetsvård”.

Vi är ett team med gynekolog, barnmorska, undersköterska, kurator/ sexolog och tar vid behov även hjälp av erfaren fysioterapeut. Tillsammans försöker vi hjälpa till med de rent fysiska besvären, med till exempel en operation, men också de psykiska och sociala problem en utsatt kvinna kan lida av. Detta tror vi är extremt viktigt. Att exempelvis hjälpa en kvinna med en så kallad öppningsoperation (defibulering) utan att se till det psykiska välbefinnandet och hennes sociala situation tror vi kan vara rent farligt.

Senast uppdaterad: 1:23 - 26 feb, 2020
  • Könsstympning