Arbetet mot kvinnlig könsstympning kräver samverkan

Könsstympning av flickor och kvinnor har varit förbjudet i Sverige sedan 1982. Trots det förekommer det fortsatt såväl inom som utanför landets gränser. Under Jämställdhetsmyndighetens samling mot kvinnlig könsstympning i början av december identifierades ett antal områden som behöver förbättras för att undvika att fler flickor och kvinnor utsätts för könsstympning och kunna erbjuda hjälp till fler som redan utsatts.

Ett genomsnittligt toalettbesök tar ungefär en minut. För en flicka eller kvinna som har blivit könsstympad kan besöket ta närmare en timme. Samtidigt har hon oftast ständig menstruation då det tar en månad för blodet att rinna ut, vilket innebär att nästa menstruation tar vid där den tidigare slutar. Förutom allvarliga fysiska men lider ofta könsstympade flickor och kvinnor av såväl psykiska som sexuella trauman.

Jämställdhetsmyndigheten har samordningsansvar för den nationella  handlingsplanen mot könsstympning av flickor och kvinnor. Som ett led i det arbetet anordnade myndigheten i början av december en nationell samling för att samla berörda målgrupper och yrkesverksamma som möter dessa, som skol- och vårdpersonal. Ett 40-tal representanter från olika myndigheter och organisationer träffades för att diskutera hur en bäst förändrar attityder och arbetssätt för att skapa förändring.

Vi vet att ingreppen sker i länder över hela världen, men det behövs fler studier för att få en mer uppdaterad och heltäckande bild av problemet

Socialstyrelsen uppskattade 2015 att 38.000 flickor och kvinnor är könsstympande i Sverige. Uppskattningen är dock enbart baserad på flickor och kvinnor med ursprung i afrikanska länder. Könsstympning av flickor och kvinnor förekommer bland annat även i Mellanöstern och Asien.

– Vi vet att ingreppen sker i länder över hela världen, men det behövs fler studier för att få en mer uppdaterad och heltäckande bild av problemet, säger Sami Ullah från den brittiska organisationen Integrate UK, som ledde samlingen tillsammans med Jämställdhetsmyndigheten.

Brist på vårdinrättningar

Det finns två mottagningar i Sverige för könsstympade flickor och kvinnor, dels Amelmottagningen på Södersjukhuset i Stockholm, dels Vulvamottagningen på Angereds sjukhus i Göteborg. Matilda Eriksson, sakkunnig inom hedersrelaterat våld och förtryck på länsstyrelsen Östergötland, menar att det är alldeles för få.

– Vi behöver fler specialiserade vårdinrättningar. De fysiska konsekvenserna av könsstympning är allvarliga, men det är också oerhört viktigt att ge flickorna och kvinnorna stöd om de har psykiska trauman. Övergreppet påverkar inte heller bara den utsatta flickan utan även till exempel syskon, säger hon.

Det finns för lite kunskap om könsstympning av flickor och kvinnor inom svensk sjukvård. Många överlevare har svårt för att prata om sitt trauma. Då hjälper det inte att sjukvårdspersonal inte heller vet hur de ska närma sig frågan

Det nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck, där Matilda ingår, märker av en ökning av samtal till sin stödtelefon från sjukvårdspersonal som möter utsatta flickor kvinnor, även om samtalen fortfarande är få.

– Det pratas mer om könsstympning av flickor och kvinnor idag, och samtal skapar samtal. Många yrkesverksamma vet inte hur de ska hantera dessa frågor så vår stödtelefon är väldigt viktig. Vi ser att praktiska, verksamhetsnära råd ger resultat, säger hon.

Civilsamhället tar stort ansvar

Arbetet mot könsstympning av flickor och kvinnor drivs idag till stor del av civilsamhället. Den internationella organisationen ActionAid är verksam i Stockholm och anordnar gruppträffar där både utsatta och dem som riskerar att utsättas får umgås och samtala.

– Många flickor och kvinnor vet inte ens vad de blivit utsatta för. De har heller aldrig tillåtits att prata om övergreppet. Att få sätta ord på det och samtala med andra i samma situation är väldigt värdefullt för läkningsprocessen, berättar Tarig Adan från ActionAid.

Presentationerna av de olika grupparbetena gav inspiration till det fortsatta arbetet mot könsstympning av flickor och kvinnor.

Luul Jama är ordförande för organisationen Existera i Stockholm, som består av personer som direkt eller indirekt blivit utsatta för könsstympning. Förutom att vara ute i skolor och föreläsa driver Existera på för en gemensam handlingsplan inom vården för utsatta för kvinnlig könsstympning.

– Det finns för lite kunskap om könsstympning av flickor och kvinnor inom svensk sjukvård. Många överlevare har svårt för att prata om sitt trauma. Då hjälper det inte att sjukvårdspersonal inte heller vet hur de ska närma sig frågan, säger hon.

Skolan del av lösningen

I skolan, bland annat genom sex- och samlevnadsundervisningen men även i mötet med elevhälsan, kan eleverna få kunskap om könstypning av flickor och kvinnor. Arbetet med att öka kunskapen hos skolpersonalen behöver dock fortsätta för att alla som jobbar i skolan ska agera vid behov.

Skolverket reviderade förra året stödmaterialet Hedersrelaterat våld och förtryck – skolans ansvar och möjligheter och skrev då in könsstympning för att synliggöra problemet och ge stöd till skolpersonal i frågan.

– Nu har vi lämnat förslag till regeringen på läroplansskrivningar för att stärka  sex- och samlevnadsundervisningen i läroplanernas första delar och inom kort lämnar vi också förslag på kurs- och ämnesplaner. Formuleringar som omfattar heder har föreslagits. När regeringen har fattat beslut kommer Skolverket att fokusera på att se över om ytterligare stöd behöver tas fram till skolpersonalen, säger Teresa Fernández Long på Skolverket.

Vi killar måste inse att könsstympning handlar om våld, och våld är något som berör oss alla i samhället oavsett kön. Män lyssnar på andra män.

Könsstympning av flickor och kvinnor beskrivs ibland som ett ”kvinnoproblem”. Under samlingen underströk dock många deltagare vikten av att även män engagerar sig i frågan. Om inte pojkar och unga män ifrågasätter och tar avstånd från traditionen finns risk för att de själva kommer att låta sina framtida fruar och döttrar utsättas för övergreppet.

”Män lyssnar på män”

Adnan Naji jobbar på Elektra på Fryshuset Stockholm. Organisationen arbetar för ett samhälle fritt från våld och förtryck. Genom föreläsningar i skolor och utbildningar arbetar de förebyggande för att förändra attityder och stöttar unga som lever i en hederskontext.

– Vi killar måste inse att könsstympning handlar om våld, och våld är något som berör oss alla i samhället oavsett kön. Män lyssnar på andra män. Det är så samhället ser ut. Genom att få in fler män i det förebyggande arbetet kommer strukturerna att förändras, säger han.

Samlingen gav direkta resultat i form av nya samarbeten över sektorsgränser. Arbresha Rexhepi, utredare på Jämställdhetsmyndigheten och projektledare för samlingen, pekar på betydelsen av att skapa plattformar för erfarenhets- och kunskapsutbyte.

– Alla behöver inte vara experter på könsstympning men alla ska veta  tillräckligt mycket för att kunna ge stöd, kunskap och information till berörda målgrupper. Det finns ett behov av att uppleva att det finns ett sammanhang inom vilket ditt arbete kan ta stöd i, inspireras av och utvecklas med. Jag ser positivt på arbetet som ligger framför oss, inspirerad av alla de initiativ som togs under dessa dagar, säger hon.

Senast uppdaterad: 6:19 - 18 dec, 2019
  • Könsstympning