Vad säger lagarna?

När förbudet mot sexuella trakasserier infördes var den svenska lagstiftaren tydlig: sexuella trakasserier utgör ett maktmissbruk och måste ses ur ett könsmaktsperspektiv. Ett förbud mot sexuella trakasserier är därför en viktig jämställdhetsfråga.

Det finns ett flertal olika lagar som kan bli aktuella när det handlar om sexuella trakasserier. Här beskrivs två av de viktigaste lagarna; diskrimineringslagen och brottsbalken. De kan användas samtidigt, eftersom en handling som omfattas av diskrimineringslagen även kan vara ett brott enligt brottsbalken.

Diskrimineringslagen

Sexuella trakasserier som juridiskt begrepp finns i diskrimineringslagen. Lagen innehåller sex olika former av diskriminering:

  • Direkt diskriminering
  • Indirekt diskriminering
  • Bristande tillgänglighet
  • Trakasserier
  • Sexuella trakasserier
  • Instruktioner att diskriminera.

Direkt och indirekt diskriminering, trakasserier samt instruktioner att diskriminera utgår från diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Trakasserier på grund av kön kan till exempel vara könsbaserade förolämpningar och stötande kommentarer om utseende eller klädsel.

Bedömning av kränkningen

Sexuella trakasserier särskiljs från andra trakasserier och definieras i lagen som ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet. Bedömningen av kränkningen utgår från den kränktas upplevelse. Uppträdandet kan vara fysiskt, verbalt eller icke-verbalt.

  • Fysiskt uppträdande handlar om oönskad beröring, vilket kan vara lättare klappar, nypande eller strykningar men även grövre sexuella övergrepp.
  • Verbalt uppträdande kan handla om ovälkomna förslag eller påtryckningar om sexuell samvaro, ständiga förslag till social aktivitet utanför arbetsplatsen trots att det står klart att sådana förslag är ovälkomna, eller anspelningar av sexuell natur som definierar den kränkta personens roll som sexualobjekt snarare än den professionella rollen.
  • Icke-verbalt uppträdande av sexuell natur kan handla om att visa pornografiska bilder eller föremål, eller att stirra, vissla eller göra gester som är anstötliga. Med andra ord beteenden som kan få personer att känna sig osäkra och som undergräver deras ställning på arbetsplatsen eller den miljö man befinner sig i (se prop. 1997/98:55 s. 140).

Viktig jämställdhetsfråga

Förbudet mot sexuella trakasserier har sin bakgrund i utvecklingen av synen på jämställdhet mellan kvinnor och män. I förarbetena underströks att: ”(d)et är viktigt att förstå att sexuella trakasserier utgör ett maktmissbruk från förövarens sida. Sexuella trakasserier måste ses ur ett könsmaktsperspektiv. Det är mot denna bakgrund angeläget att slå fast att sexuella trakasserier är en viktig jämställdhetsfråga” (se prop. 1997/98:55 s. 108).

Förbudet gäller där diskrimineringslagen gäller

Förbudet mot sexuella trakasserier gäller inom alla områden där diskrimineringslagen gäller. Diskrimineringslagen gäller inom arbetslivet, både för den som anställd, den som söker arbete eller den som gör praktik, samt inom utbildningsområdet, både på universitet, högskola, gymnasieskola, grundskola och förskola. Diskrimineringslagen gäller även inom en rad andra samhällsområden, bland annat för den som erbjuder varor och tjänster, bostadsförmedling, sjukvård och socialtjänst och vid värnplikt och civilplikt. Läs mer på Diskrimineringsombudsmannens (DO) hemsida om de områden där lagen gäller.

Arbetsgivarens skyldighet

Vid kännedom om sexuella trakasserier har arbetsgivare, utbildningsanordnare och myndigheter eller organisationer inom området civil- och värnplikt en utredningsskyldighet och en åtgärdsskyldighet. Förbudet mot diskriminering kompletteras med lagkrav på riktlinjer och rutiner för verksamheten i syfte att förhindra sexuella trakasserier. En arbetsgivare och en utbildningssamordnare måste enligt diskrimineringslagen arbeta med aktiva åtgärder för att förebygga sexuella trakasserier och annan diskriminering

Den som kan göras rättsligt ansvarig är i regel arbetsgivaren. Inom utbildningsområdet är det utbildningsanordnaren för verksamheten som kan göras ansvarig och kan exempelvis vara en kommun, stat, stiftelse eller ett kooperativ.

Gå vidare

I första hand ska den som blivit utsatt för sexuella trakasserier vända sig till arbetsgivaren, eller om det handlar om händelser som har samband med skolan, till utbildningsanordnaren. Om den som är ansvarig inte vidtar de åtgärder som krävs, kan det bli aktuellt att gå vidare. Då kan man till exempel vända sig till sitt fackförbund eller till DO. DO utreder dock inte alla ärenden och därför kan man själv behöva vända sig till en jurist för att driva ärendet i domstol.

Den som bryter mot förbuden mot diskriminering eller som inte uppfyller sina skyldigheter att utreda och vidta åtgärder mot trakasserier eller sexuella trakasserier kan bli skyldig att betala diskrimineringsersättning för den kränkning som överträdelsen innebär.

Brottsbalken

Sexuella trakasserier finns inte som begrepp i brottsbalken. Däremot kan olika handlingar som i vardagligt tal benämns som sexuella trakasserier vara brottsliga. Handlingarna kan falla in under olika bestämmelser i brottsbalken, till exempel:

Förtal, grovt förtal eller förolämpning  (Brottsbalken 5 kap 1-3§§)

Förolämpning kan vara ett kränkande glåpord, som till exempel att kalla någon ”hora”. Förtal betyder att påstå en sak om någon i syfte att utsätta personen för andras förakt, till exempel ett elakt rykte. Men det kan också vara att sprida en kränkande bild. En uppgift, bild eller film som får stor spridning kan bedömas som grovt förtal.

Ett exempel på det som ibland brukar kallas “hämndporr” – en sexuell handling som filmats med samtycke men som utan samtycke publiceras på en pornografisk sajt eller skickas till ett stort antal obehöriga personer. Sedan 2018 kan en sådan handling även bedömas som olaga integritetsintrång (Brottsbalken 4 kap 6c§).

Huvudregeln vid så kallade ärekränkningsbrott är att den som utsatts för brottet själv ska driva processen, därför utreds förolämpning och förtal bara i undantagsfall av polisen. Ett sådant undantag kan vara grovt förtal eller förolämpning mot någon i dennes myndighetsutövning.

Kränkande fotografering (Brottsbalken 4:6a)

Att utan lov fotografera någon i hemlighet i till exempel i en bostad, toalett eller omklädningsrum

Ofredande (Brottsbalken 4:7)

Att fysisk antasta någon eller utsätta någon för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande. Ett exempel på en fysisk gärning som utgör ofredande är en ovälkommen smekning i ryggslutet. Det kan också vara att upprepat och systematiskt förolämpa någon, att utsätta någon för kränkande eller nedvärderande ord i tal eller i skrift, eller att skicka ett mycket stort antal sms till någon under en viss tid eller att ringa telefonsamtal till någon nattetid.

Sexuellt ofredande (Brottsbalken 6:10)

Till skillnad från förolämpning och ofredande har ett sexuellt ofredande en mer tydlig sexuell prägel, i syfte att kränka den sexuella integriteten hos den utsatta. Till exempel sexuellt kränkande ord eller gester, eller att skicka en bild på sitt könsorgan till någon som inte bett om det (så kallad dick-pic). Beröring av bröst och könsorgan utanpå kläderna utgör typiskt sett ett sexuellt ofredande. Om det istället rör sig om direkt beröring med könsorgan eller penetration med kroppsdel eller föremål är det brotten sexuellt övergrepp eller våldtäkt som blir aktuella (Brottsbalken 6:1–6).

Anmäl brott till polisen

Brott anmäls till polisen. Åklagare beslutar om det ska väckas åtal och en eventuell rättegång hålls i domstolen. Brottsoffermyndigheten samlar information för den som utsatts för brott.

Alla anmälningar leder inte till rättegång eller fällande dom. Det kan finnas flera anledningar till att en anmälan läggs ned och som inte har att göra med om de rättsvårdande instanserna tror på den utsatta eller inte. När ord står mot ord i brottmål krävs alltid någon form av stödbevisning, även om den som blivit utsatt lämnar en trovärdig berättelse.

En nedlagd anmälan behöver inte betyda att en viss handling inte är brottslig eller ska anses ”okej”. En polisanmälan är alltid en markering. Det ger också möjlighet att ta fram statistik för olika brottstyper.

Senast uppdaterad : 11:42 - 12 Nov, 2018
  • Juridik
  • Sexuella trakasserier