Sexuella trakasserier i skolan

Det är inte ovanligt att flera olika bestämmelser kan beröras när sexuella trakasserier inträffar. Dessutom aktualiseras anmälningsskyldigheten när ett barn far illa. Här följer exempel från skolan.
Foto: Michael Erhardsson

Trakasserande klasskompis

A gick sista året på gymnasiet. Sedan mer än ett halvår blev hon i princip dagligen utsatt för trakasserier av en klasskompis.

Det handlade om kommentarer med sexuell anspelning avseende hennes figur, fantasier kring vilken typ av sex hon förväntades ha med sin pojkvän eller frågor om hon hade lust att göra en avsugning.

I trakasserierna ingick att göra obscena gester riktade mot A, i många fall även inför andra i klassen. A hade bett klasskompisen att sluta. Hon hade uppmärksammat mentorn om detta vid mer än ett tillfälle, men trakasserierna fortsatte.

Kommunen dömdes att betala 50 000 kronor i diskrimineringsersättning till A.

Kommentar till de rättsliga ramarna

Det A utsatts för är sexuella trakasserier vilket är en form av diskriminering (Diskrimineringslagen (DL) 1 kap. 4 § p5). Diskrimineringslagen förutsätter att förövaren har gjorts uppmärksam på att ett visst agerande är ovälkommet.

Utbildningsanordnaren har en skyldighet att utreda omständigheterna kring de påstådda trakasserierna. För att utredningsansvaret ska kunna aktualiseras måste utbildningsanordnaren ha fått kännedom om händelserna. När utredningen avslutats måste det övervägas om några åtgärder behöver vidtas.

Åtgärderna handlar om att förhindra sexuella trakasserier i framtiden (DL 2 kap. 7 §). Om utbildningsanordnaren struntar i sina skyldigheter finns förutsättningar att stämma huvudmannen för verksamheten (DL 5 kap. 2 §) och begära diskrimineringsersättning.

Syftet med diskrimineringsersättningen är dels att ge upprättelse i form av ekonomisk kompensation till den som utsatts för diskriminering, dels att beloppet ska ha en avskräckande och därmed allmänpreventiv effekt (preventionspåslag).

Klasskompisen som utsatt A för sexuella trakasserier kan inte göras ansvarig enligt diskrimineringslagen, utan ansvaret ligger hos utbildningsanordnaren som ska se till att trakasserierna upphör. Om skolans ledning vill vidta åtgärder mot eleven som trakasserat A aktualiseras 5 kapitlet i skollagen (2010:800). Skolan kan agera i form av tillsägelser och ytterst avstängning från undervisningen. Om det misstänkts att ett brott har begåtts bör det göras en polisanmälan.

A kan dessutom göra en polisanmälan. Händelserna som pågått under en längre period motsvarar troligtvis ofredande, Brottsbalken, BrB 4 kap. 7 §.

Agerande vid skolbal utgjorde grovt förtal

Vid en skolbal med över hundra deltagare delade elevkåren ut ett antal utmärkelser. En elev utsågs till ”Årets fuckgirl”.

I domen skriver tingsrätten att utnämningen förstärktes av en motivering som var mycket förnedrande och kränkande. Uppspelningen av viss musik kunde knappast tolkas på annat sätt än att eleven utmålades som lösaktig.

Den elev som ansågs ansvarig för händelsen dömdes att betala 10 000 kronor i skadestånd till brottsoffret.

Kommentar till de rättsliga ramarna

Till skillnad från exemplet med den trakasserande klasskompisen är enbart brott enligt brottsbalken föremål för prövning i detta fall. Resonemanget från det första exemplet om diskrimineringslagens bestämmelser har även bäring här, då händelsen hade nära anknytning till skolans aktiviteter.

Anmälningsskyldighet enligt socialtjänstlagen – när barn far illa

Ordet barn syftar på personer under 18 år.

Socialtjänstlagen (2001:453) 14 kap. 1 § anger att yrkesverksamma inom skolan är skyldiga att genast göra en anmälan till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa.

Ett avgörande från Högsta domstolen visar att en missad anmälan om att ett barn far illa kan leda till att personal som har anmälningsplikt kan dömas till tjänstefel enligt Brottsbalken 20 kap. 1 §. I det aktuella fallet hade barnet utsatts för sexuella övergrepp.

Socialnämnden ansvarar för bedömningen

Anmälningsskyldigheten gäller oavsett om skolan drivs i privat eller offentlig regi. Anmälaren ska inte göra bedömningen om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd.

Personen ska istället utgå från sina egna iakttagelser och sin egen bedömning om ett barn far illa eller misstänks fara illa. Det ankommer därefter på socialnämnden att undersöka vilken grund som kan finnas för uppgiften och att utreda det eventuella behovet av åtgärder.

Det är inte ovanligt att de som är anmälningsskyldiga gör egna överväganden huruvida förutsättningarna för en anmälan är tillräckligt underbyggd. Detta medför att socialnämnden i många fall aldrig får kännedom om missförhållandena.

Det förekommer också att verksamheterna försöker lösa barnens problem på egen hand, vilket kan få till följd att situationen för barnet kan bli allvarlig och att socialtjänsten kopplas in i ett alltför sent och kanske akut skede.

Senast uppdaterad: 3:18 - 29 aug, 2019