Sexuella trakasserier i arbetslivet

Det är inte ovanligt att flera olika bestämmelser kan aktualiseras när sexuella trakasserier inträffar. Här följer exempel från arbetslivet.
Foto: Pownibe

Trakasserande kollega

En kvinna fick en provanställning som receptionist på en trafikskola. På kontoret arbetade förutom hon själv ytterligare tre anställda. Två av dessa kollegor tillbringade den mesta tiden i bil med körskoleelever. Därmed var hon den största delen av arbetsdagen på kontoret ensam tillsammans med den tredje kollegan, en man.

Efter en kort tid började mannen utsätta henne för närmanden av sexuell natur som successivt eskalerade. Det handlade om kramar, pussar, klappar på lår och rumpa eller ”smicker” med sexuella anspelningar.

När kvinnan meddelade arbetsgivaren att hon stannat hemma för att hon mådde dåligt eftersom hon utsatts för sexuella trakasserier blev hon uppsagd.

Domstolen fann dels att kvinnan utsatts för sexuella trakasserier, dels att uppsägningen var i strid med repressalieförbudet i diskrimineringslagen (2 kap. 18 §).

Arbetsgivaren dömdes att betala 75 000 kronor i diskrimineringsersättning.

Kommentar till de rättsliga ramarna

Ofta står ord mot ord då diskrimineringsärenden blir föremål för prövning inför domstol. I detta mål spelade följande faktorer en avgörande roll:

  • Kvinnan kunde visa att hon gjort klart för mannen att beteendet var oönskat.
  • Arbetsgivaren kunde inte visa att det inletts någon utredning kring händelserna.
  • Domstolen ansåg att kvinnan gjorde ett trovärdigt intryck då det kunde bevisas att hon i samband med uppsägningen kontaktat Arbetsförmedlingen, polisen och en läkare som gav stöd åt hennes utsagor.

I andra diskrimineringsmål har kollegors vittnesmål varit av betydelse, likaså detaljerade dagboksanteckningar eller liknande. Lagens bevisregler (6 kap. 3 §) ger vissa lättnader för käranden. Arbetsgivaren kunde inte visa att avbrytandet av anställningen berott på något annat än påtalandet av de sexuella trakasserierna.

Den som utsatt kvinnan för sexuella trakasserier kan inte göras ansvarig enligt diskrimineringslagen. Istället ligger ansvaret hos arbetsgivaren som ska se till att trakasserierna upphör (2 kap. 3 §).

Om trafikskolan vill vidta åtgärder mot kollegan som utsatt kvinnan aktualiseras närmast anställningsskyddslagens regler, såsom möjligheten att utfärda en varning, att vidta omplacering, uppsägning eller avskedande.

Om kvinnan i den aktuella situationen hade varit fackligt organiserad hade det primärt varit den fackliga organisationens uppgift att driva ärendet (6 kap. 2 §). I detta fall var hon oorganiserad vilket var anledningen till att Diskrimineringsombudsmannen tog ärendet till domstol. I båda situationer behöver den som blivit utsatt för sexuella trakasserier inte bära eventuella kostnader för att driva en rättsprocess.

Kvinnan hade även kunnat välja att göra en polisanmälan. De brott som aktualiseras är ofredande, Brottsbalken (BrB) 4 kap. 7 §. Ett närliggande brott är sexuellt övergrepp, BrB 6 kap. 2 §. I dessa fall riskerar förövaren straff i form av böter eller fängelse.

Senast uppdaterad: 10:26 - 16 aug, 2019