Så säkrar jouren och kommunen skolgången

Flera av Europarådets expertgrupp GREVIO:s rekommendationer till Sverige handlar om stärkt barnrättsperspektiv, bland annat i skyddat boende. Barn som bor på skyddat boende måste till exempel få fortsätta gå i förskolan och skolan. Bättre rutiner och starkare samverkan efterfrågas. 
I en medelstor stad sker nu ett samarbete mellan en kvinnojour och en kommun för att se till att skolgången säkras.

Beskriv ert arbete med stärkt barnrättsperspektiv, hur fungerar rutinen för säkrad skolgång? 

 Kvinnojouren:

Vi har tillsatt särskilda barnsamordnare på jouren för att stärka barnens perspektiv. Innan jobbade all personal med både kvinnorna och barnen. Med samordnare som fokuserar specifikt på barnen är det lättare att se och prioritera barnens behov och barnens bästa. 

Gällande säkrad skolgång finns en handlingsplan framtagen av kommunen. Där framgår det vem som kontaktar vem och vem som gör vadGällande skola och förskola är vi lovade platser inom en rimlig tid från att barnen kommit till kvinnojouren. Vid ett uppstartsmöte går vi igenom en mall, finns det några extra risker, vad ska personalen göra om det händer något, och så vidare. Det skapar en trygghet och säkerhet.

Trots att det kan handla om en väldigt kort period innan familjen eventuellt blir röjd eller av andra anledningar måste flytta igen så fungerar samverkan jättebra. Skolan jobbar på och tar det som det blir, vi upplever en hög flexibilitet kring tider, antal platser och att möta olika behov. Man är också mån om att lösa praktiska saker, som till exempel busskort, oavsett att skolan inte vet hur långt barnen har till skolan. De som jobbar med det här ser verkligen att barnens behov och rättigheter ska tillgodoses. Samverkan mellan flera olika verksamheter är viktig för att barnens vistelseort inte ska bli röjd. Vid kortare placeringar när barnen inte hinner börja skolan under vistelsen på kvinnojouren så brukar socialtjänsten hjälpa till att komma med läxor till barnet från den nuvarande skolan.

Vilka utmaningar har ni sett i arbetet?  

Kvinnojouren:

En utmaning är när vi har barn som vi inte vet om de ska stanna eller flytta vidare, under tiden som socialtjänsten gör en riskbedömning. Vi kan inte dra i gång skolgång som varar en vecka – men slutar det med att barnen stannar så kanske de väntat tre veckor i onödan. Ett annat stort problem är att journaler kan röja mamman och barnen, eftersom en pappa som vårdnadshavare har rätt att se det, till exempel via 1177. Vi kanske får undvika att ta barnen till tandläkaren för att det inte går att undanhålla för den andra föräldern. Det skapar problem när dessa barn inte kan få tandvård på samma villkor som andra barn enbart för att deras förälder är våldsam.

Att bara få ha en hyfsat normal rutin i vardagen är förstås grundläggande, att barnen får gå i skolan och mamman får en viktig avlastning. Men även om samarbetet fungerar väldigt bra är det såklart ingenting som är optimalt för barnen i en sådan här situation – det handlar mer om att sätta plåster på stora sår. Och i skolan uppstår hela tiden svåra situationer att hantera och ta ställning till; kan barnet åka med på utflykter, på klassresa, vara med på skolfotot – ”vanliga situationer som man behöver ta ställning till och noga överväga vid varje tillfälle

Kommunen:

Det gäller att ofta se över rutiner, det behöver vi göra nu igen för att se till att vi verkligen täckt in alla aspekter, att anvisningarna är tydliga för alla inblandade. Inte minst för personalen ute på skolorna. 

Vilka framgångsfaktorer har ni sett?  

Kvinnojouren:

De här upparbetade rutinerna är superviktiga och att de är på den här nivån; att kommunen antagit en handlingsplan. Det blir en trygghet för oss att det formaliseras och inte blir personbundet. Det har också varit viktigt att det funnits och finns personer och ledning på rätt plats i kommunen som arbetat upp detta, som tagit ansvar, som velat lära sig om våld – att det inte finns en rädsla – och att man tar sig tid att sätta sig in i frågorna. Det handlar också om hur personalen i skolan och förskolan tagit till sig rutinerna.

  I samtal med andra kvinnojourer blir det tydligt att det finns kommuner som tänker helt tvärtom och som duckar ansvaret. En del får ringa runt till alla skolor för att försöka få plats. En upparbetad rutin gör också att det finns en kunskap och förståelse i de inblandade verksamheterna. Att vi inte behöver utbilda på nytt varje gång är viktigt.

Kommunen: 

En rutin är bra att upprätta, från båda håll. Så att både boendet, skolan och förskolan vet hur de ska hantera frågan. Det är nummer ett. Det andra är att förskolorna och skolorna ska vara riktigt duktiga på att hantera skyddade personuppgifter. Och förstå att om man bor i skyddat boende så ska man behandlas som att man har skyddade personuppgifter.

För att undvika en situation där kvinnojouren måste sitta och leta platser, se till att ha utsedda skolor. Man behöver ha en ingång i kommunen som fördelar skolplaceringar. Det ska inte vara boendets sak, det måste en skolkommun snabbt kunna servera.

Vilka tips vill ni ge till andra som önskar starta upp ett liknande arbetssätt? 

Kvinnojouren:

Att få till politiska beslut, få det formellt och gör gemensam sak för barnens bästa. Skolan kan också driva på i den här frågan, från sitt håll

Kommunen:

Till dess att det finns en upprättad rutin så är det personliga mötet så viktigt. Att kvinnojouren kom och berättade varför vi ska ha det här, då var det ingen tvekan hos oss.

Det är också viktigt att så få som möjligt känner till att barnen lever skyddat. Tänk därför på att noga arbeta igenom rutiner och tänka till kring detaljer. Ett exempel; i en kommun måste man ha koll på hur man ringer ifrån dolt nummer, ett riktnummer kan avslöja för mycket.

Fakta: Öppna jämförelser om kommunernas kvinnofridsarbete

Varje år sedan 2012 genomför Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och regioner (SKR) så kallade öppna jämförelser om kommunernas stöd till brottsoffer. Resultaten för 2020 visade bland annat att relativt få kommuner, 21 procent, har en aktuell, skriftlig och på ledningsnivå beslutad rutin för hur handläggare ska se till att barn som är på skyddat boende får gå i skolan.

Öppna jämförelser av våld i nära relationer, Socialstyrelsens webbplats

Istanbulkonventionen och GREVIO:s rekommendationer till Sverige: stöd och skydd

Genom att ratificera Istanbulkonventionen har Sverige åtagit sig att ge stöd och hjälp till alla flickor och kvinnor som utsätts för våld och att förebygga, lagföra och avskaffa alla former av mäns våld mot kvinnor. Bestämmelserna under konventionens tredje grundpelare handlar om våldsutsatta flickors och kvinnors rättigheter, som alltid ska komma i första hand. Stöd och hjälp ska utgå från kunskap om våldets mekanismer, uttryck och konsekvenser.

GREVIO:s rekommendationer till Sverige handlar om att säkerställa våldsutsattas trygghet och rättssäkerhet samt att se till att våldsutövare utkrävs ansvar för sina handlingar.

För att bättre leva upp till konventionen uppmanar GREVIO Sverige att bland annat:

Stärka barnrättsperspektivet för barn i skyddat boende

För att barn som bor på skyddat boende ska få det stöd de har rätt till och kunna fortsätta gå i skolan behövs bland annat mer resurser och gemensamma rutiner som utgår från barnets rättigheter.

Stärka insatserna för våldsutsatta över hela landet

För att kunna möta varje persons sammanlagda behov av stöd och hjälp måste samordningen av de insatser som våldsutsatta kan komma i kontakt med förbättras.

Senast uppdaterad: 9:03 - 27 okt, 2021
  • Mäns våld mot kvinnor