Stöd till dig som är våldsutsatt, anhörig eller våldsutövare

• Stöd till dig som är våldsutsatt
• Information till barn
• Information till anhörig
• Är du orolig för ett barn eller någon som har barn?
• Är du orolig för en granne?
• Är du orolig för en anställd eller kollega?
• Riskerar du att utöva våld?

Våld är aldrig den som blir utsatts fel och våld är mycket vanligare än de flesta tror. Att leva ett liv utan rädsla, hot och våld från närstående är en mänsklig rättighet. Kommunen har en lagstadgad skyldighet att skydda alla brottsoffer och särskilt våldsutsatta kvinnor och barn enligt 5 kap. 11 § socialtjänstlagen. Du har rätt att få hjälp av kommunen du är bosatt i oberoende av vilken typ av våld du blir utsatt för. Det innebär att oberoende av om du har gjort en polisanmälan eller inte, eller om våldet är av sådan art att en person kan straffas för det i domstol eller inte, så har du rätt att få stöd och hjälp av socialtjänsten i din kommun. Stödåtgärder ska anpassas efter varje enskild persons situation och förutsättningar, och kan innefatta sådant som rådgivning, krissamtal, skyddat boende, samtalskontakt, ekonomisk hjälp, stöd under rättsprocessen, stöd i kontakten med myndigheter, eller stöd i föräldrarollen.

Stöd till dig som är våldsutsatt

1. Berätta om din situation för vänner, personer i din närhet som du litar på. Se till att bibehålla relationen med dessa personer. Kvinnofridslinjen är en nationell stödtelefon dit den som utsatts för våld kan vända sig för att få stöd och råd från professionella inom området. För dig som inte pratar svenska kan en tolk kopplas in. Ta kontakt med Kvinnofridslinjen på 020-50 50 50 
2. Kontakta socialtjänsten i din kommun. Du kan också kontakta nationella eller lokala stödorganisationer, kvinno-, ungdoms- och mansjourer. Alla kommuner har information om kontaktuppgifter till socialtjänst, socialjour, lokala jourer och andra organisationer på kommunens hemsida. För att hitta myndigheter och organisationer som kan hjälpa dig klicka här. För att hitta kvinno-, tjej-, och ungdomsjourer sök på https://unizon.se/hitta-jour eller https://www.roks.se/hittaenjour.
3. Dokumentera i en dagbok vad du utsätts för, när och var det har skett, fotografera eventuella skador, låt någon annan se skadorna. Spara hot du fått på ex. telefonsvarare, sms eller mejl. Placera bevisen där personen som utövar våld inte kan hitta det/kan ta del av det. Vågar du inte ha det på din egen telefon, se till att någon annan har det på sin.
4. Planera inför en situation då du kan lämna
   

• För det fall du får möjlighet att eller måste lämna hemmet akut ha en färdig plan för tidpunkt, vem du kan kontakta och var du ska ta dig. Kolla på kvinnojourerna i din kommun eller kontakta socialjouren.
• Finns det någon i din närhet som du litar på och som kan hjälpa dig så försök förvara saker hemma hos denne. Det kan vara packning så den inte behöver bäras med i en situation du måste ge dig iväg snabbt.
• Öppna ett bankkonto i annan bank som din partner ej har tillgång till eller känner till. Var noga att påtala att banken inte skickar brev/sms med information. 
• Ställ dig i bostadskö. Tänk på att meddela att de inte skickar meddelanden via brev/sms. Möjlighet finns att begära kvarsittningsrätt på er gemensamma bostad. Tingsrätten fattar då beslut att du har rätt att bo kvar fram till dess att bodelningen är klar.
• Se över vilka avtal/kontrakt som står i ditt namn?  Detta för att du efter separation kan säga upp dem och på så vis undvika att skulder uppstår.

Om ni behöver lämna akut – Färdigpackad flyktväska

• ID-handlingar; körkort, pass, andra viktiga dokument
• Nycklar till hemmet, bilen, etc.
• Bankkort, internetdosa och kontanter
• Telefon, laddad med batteri och pengar
• Kontaktlista; adresser och telefonnummer
• Nödvändigt, dagbok, mediciner, glasögon, nycklar
• Ha kodord för att signalera fara till vänner eller professionella
• Om det finns barn: viktig sak för barnet, favoritleksak, napp, ombyte, blöjor
• Kom ihåg att det aldrig är acceptabelt att utsättas för våld
  

Om du inte är redo att lämna än

Det är aldrig en enkel situation att utsättas för våld av en person du har eller har haft en nära relation till. Även om du lever i en relation eller befinner dig i en situation som är destruktiv finns det många olika anledningar till att man ändå väljer att stanna, eller helt enkelt inte har möjlighet att lämna.  Det kan handla om en alltför stor rädsla för reaktioner, att du lever med omfattande kontroll, att det finns positiva delar i relationen, att du är beroende av personen ekonomiskt eller för din dagliga livsföring, att det finns gemensamma barn eller husdjur, att du älskar personen. Det är viktigt att komma ihåg att det aldrig är ditt fel. Det är alltid bra att följa några av de råd som finns i listan ovan även om du oberoende av anledning inte är redo eller inte har möjlighet att lämna just nu. 

Polisen

Många gånger kan personer som utsätts för våld förminska sin egen situation och uppfattar inte det som de utsätts för som vare sig våld eller brott. Det kan också vara så att man väljer att inte polisanmäla av rädsla för att det inte är tillräckligt allvarligt eller att polisen inte ska ta det på allvar. 

Under sommaren 2020 lanserade polisen kampanjen #komtilloss som finns tillgänglig här. De sprider informationen i egna kanaler. Kampanjen annonseras också på sociala medier och i media. Satsningen riktas även till fler språkgrupper på lätt svenska, engelska, arabiska och tigrinja.

Kampanjen baseras på polisens strategi för verksamheten fram till 2024 som innefattar en satsning för särskilt utsatta brottsoffer. Det innebär att polisen ökar sina resurser för att utreda bland annat brott i nära relationer, sexualbrott och vålds- och sexualbrott mot barn.  Informationskampanjen syftar till att få fler att kontakta polisen om man är utsatt för våld i en nära relation eller misstänker att någon annan är utsatt. Kampanjen är ett sätt för polisen att tydliggöra att våld, hot och kränkningar i nära relationer är allvarliga brott. 

Polisanmälan

• Kan vara nödvändig för att kunna få ersättning från försäkringsbolag och ibland också brottsoffermyndigheten
• Polisen gör efter en anmälan en riskanalys och kan vid behov hjälpa dig med olika former av skydd, ex. Överfallslarm. 
• Polisen kan också svara på frågor och hänvisa dig vidare till jour eller hjälporganisation. 
• Dokumentation och vittnen utgör bevismaterial i den fortsatta rättsprocessen. 

Mer information om våld hittar du på Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet.

Information till barn

När hela världen pratar om viruset kan vem som helst tycka att det är jobbigt och läskigt. Du kanske inte får åka till skolan eller på din träning som du brukar. Du kanske inte får träffa kompisar eller äldre släktingar lika mycket som förut. Alla är rädda ibland, både barn och vuxna. Ibland kanske man inte vill eller vågar prata med någon om att man är rädd.

Tyvärr är det många barn som får uppleva massor med olika hemska saker. Kanske att man blir slagen, blir knuffad, eller något annat som gör ont eller känns  dåligt. Det kan också vara att någon tar på dina privata kroppsdelar eller att någon får dig att ta på någon annans privata delar. Det kan vara att bli skrämd, eller att få höra att man är dålig. Det kan också vara att inte få sova, att inte få äta eller inte få medicin när man är sjuk. Det kan vara att tvingas gifta sig fast man är ett barn, eller att familj och släkt bestämmer om saker man inte får göra som alla andra får. Det kan också vara att någon hotar att sprida privata bilder på dig på nätet eller tvingar dig att skicka bilder där du tar på dig själv.

Allt det här är våld och det spelar ingen roll om det är av din mamma, pappa, fosterförälder, mor-/farförälder, syskon, släkting, lärare, tränare, ledare, någon du lärt känna online eller någon annan person i din närhet, det är aldrig okej!

Många barn tror att det är deras fel att en vuxen gör dem illa, men det är inte sant. Det är aldrig barns fel. Vissa känner sig ledsna, andra arga. Vissa känner sig bara tomma. Andra känner allting på samma gång. Man kan få ont i magen, få ont i huvudet. Man kan också sluta vara hungrig, inte kunna sova, tappa lusten att leka med kompisar. Känna sig ensam, arg, rädd och otrygg. Det kan vara svårt att koncentrera sig i skolan och man kanske känner sig orolig för någon annan i familjen.

Mer information hittar du här

Oavsett vad som gör dig rädd, ledsen eller orolig så är det din rättighet som barn att inte behöva känna så. Barnkonventionen är lag i Sverige sedan den 1 januari 2020 och i den står det att barn aldrig ska behöva utsättas för våld.  Det finns vuxna som arbetar för att du som barn ska få ha det bra. Här är en lista på vad du som barn under 18 år kan göra om du lever med oro eller rädsla. Du har rättigheter.

Berätta för någon!

1. Prata med någon vuxen

Det kan vara en förälder, en kompis mamma, ett halvsyskons pappa, en fotbollstränare, en mormor eller en ridlärare- vem som helst som verkar kunna lyssna. Att prata med en kompis kan också vara bra men det räcker ofta inte. En vuxen kan ta ett bättre ansvar för att du ska få hjälp. Om du vill kan du ringa och prata eller chatta med en vuxen på en organisation. I listan nedanför finns det flera organisationer där det jobbar vuxna som är vana vid att prata med och hjälpa barn. 

1. Kontakta Bris Hit kan du som är upp till 18 år ringa, maila eller chatta med personer som är vana vid att hjälpa barn och ungdomar som har det jobbigt. Alla som jobbar där har tystnadsplikt och du behöver inte berätta vem du är. Samtalet syns inte på telefonräkningen och de kan inte se var du ringer ifrån. Telefonen är öppen 9.00-12.00 och 14.00-21.00 måndag till fredag, och 14.00-21.00 på lördag och söndag. Numret till Bris är 116-111. 
2. Kontakta jourhavande kompis Jourhavande kompis är en stödchatt för barn och ungdomar upp till 25 år. Du kan vara anonym och det finns personer med tystnadsplikt som lyssnar på dig oavsett vad du vill berätta. Kom till chatten genom att klicka på länken. Det syns en röd ruta nere i högra hörnet om chatten är öppen. 
3. Kontakta Kärleken är fri Kärleken är fri är en stödchatt från rädda barnen, som riktar sig till dig som är barn eller ungdom och som vill prata om hedersrelaterat våld och förtryck, begränsningar, rättigheter, kärlek, tvångsäktenskap, och könsstympning. De har tystnadslöfte och du kan vara anonym.
   Chatten är öppen måndag till torsdag kl 19.00-21.00, samt dagtid tisdag till torsdag kl 12.00–14.00. Hitta chatten här. Du kan också maila dygnet runt på stodchatt@rb.se och boka tid för chattsamtal.
4. Kontakta ECPAT  De har en stödlinje för barn och unga upp till 18 år som har utsatts för övergrepp, blivit hotad eller kränkt. Det kan handla om att en vuxen har gjort någonting sexuellt med dig eller din kompis, att du har blivit hotad på nätet eller att en bild har spridits mot din vilja. Den har stödlinjen öppen 09.00-16.00 måndag till fredag. Numret till Ecpat är 020-112 100.
5. Gå in på Rädda barnen Här finns information för barn som har upplevt jobbiga saker, och för barn om hur man surfar tryggt på internet, och råd till unga som har det jobbigt hemma just nu. 
6. Barnrättsorganisationen Maskrosbarn bedriver en stödchatt för dig  som har föräldrar med missbruksproblematik, som mår psykiskt dåligt eller som utsätter dig för våld. Chatten är öppen varje söndag till torsdag mellan klockan 20:00-22:00. De brukar också ha extraöppet kring speciella dagar eller högtider – då kan schemat ändras. Är chatten stängd och du vill kontakta dem på annat sätt går det bra att maila: mail@maskrosbarn.org.

2. Skriv ner eller fota

Skriver du dagbok eller har en telefon kan du skriva ner vad som händer i familjen, hur du mår och hur det känns. Har du fått märken eller fått ont någonstans kan du ta bilder på det också till exempel på snapchat där bilderna inte sparas i den vanliga kamerarullen utan i appen.   

3. Ta hjälp av någon i skolan

I skolan finns det vuxna människor som har ett ansvar för dig. Prata med din lärare, skolsköterska, skolkurator eller skolpsykolog. De har stor erfarenhet av att hjälpa barn och ungdomar. 

4. Kontakta socialtjänsten

I varje kommun finns det en socialtjänst. En av deras viktigaste uppgifter är att hjälpa barn och unga som har det svårt. Socialtjänsten kommer först och främst att lyssna på vad du har att säga. Sedan kommer de att försöka prata med dina föräldrar eller dina vårdnadshavare för att kunna hjälpa din familj bli bättre. På koll på soc finns tecknade filmer som förklarar vad som händer när man kontaktar socialtjänsten.  Telefonnummer till socialtjänsten (soc) finns på kommunens hemsida. Vill eller kan du inte kontakta socialtjänsten själv kan du be en vuxen på skolan att hjälpa dig. Vuxna som jobbar på skolan måste prata med socialtjänsten om du inte har det bra. 

5. Om situationen är akut ring 112

Om det är bråttom för dig att prata med någon så ska du ringa till 112 och berätta vad det är som har hänt. De kan hjälpa dig att få kontakt med polis eller ambulans. 

6. KOM IHÅG!

Som barn är du skyddad av barnkonventionen och har massor med rättigheter. Det är aldrig ditt fel att någon slår, skriker eller skrämmer dig eller någon annan i din familj. Det är vuxna som är skyldiga att skydda dig och se till att du är trygg. Du behöver aldrig känna ett ansvar att skydda en förälder mot en annan förälders våld.

Bra länkar

Läs barnkonventionen skriven för barn här.

Huskurage har gjort affischer som särskilt riktar sig till barn och som är kopplat till den ökade våldsutsattheten som restriktionerna på grund av Covid-19 har lett till. Inklusive digitalt våld. Hitta affischerna här.

Se lista från Barnombudsmannen här, som riktar sig till barn  som har det jobbigt.

Information till yrkesverksamma som kommer i kontakt med barn i utsatthet finns att hämta från kompetenscentrum Barnafrids hemsida.

Stiftelsen allmänna barnhuset har gjort filmer för barn om våld och utsatthet. 

Information till anhörig

Det finns situationer där du upptäcker eller kanske bara misstänker att någon i din närhet utsätts för våld. Det kan handla om en vän, en granne, en kollega, en släkting eller någon annan i din närhet. Det kan vara svårt att veta när man bör och inte bör agera på en misstanke. Rädslan för att ha fel eller att kanske en oro för att någon ska bli arg och upprörd på dig kan leda till att man väljer att inte göra någonting.

I Sverige dödas i snitt en kvinna var tredje vecka av en person de har eller har haft en tidigare relation till. Det kan du vara med och förhindra. När det kommer till mäns våld mot kvinnor och annat våld i nära relationer är de bästa nyheterna de som aldrig blir några nyheter, när personer som funnits i närheten aldrig behöver tänka “tänk om jag hade gjort mer” utan “vilken tur att jag agerade”. Nedan följer en lista med exempel på olika varningstecken någon som utsätts för våld, hot och kontroll kan uppvisa.

Hitta listan på engelska här.

Varningstecken!

• Får sms eller samtal konstant när hen är hemifrån
• Har stenhård koll på klockan och rapporterar hela tiden om var hen befinner sig
• Får utstå förnedrande, förminskande eller våldsamma hot och tillmälen
• Undviker sociala kontakter, särskilt med det motsatta könet eller hålls separerad från familj och vänner
• Måste förklara eller ursäkta partners beteende och be om lov att få göra saker
• Blir tillbakadragen när partnern kommer in i ett rum 
• Har inte tillgång till egna bankkonton, bankkort eller sin egen ekonomi
• Rutinmässigt låter partnern ta beslut
• Känner sig deprimerad, ångestfylld eller självmordsbenägen, uttrycker självhat eller skam
• Uppvisar humörsvängningar så som mellan gråt och ilska
• Rädsla för att bli vidrörd, undviker ögonkontakt
• Tappar intresset för tidigare intressen och aktiviteter
• Börjar missbruka alkohol eller droger
• Uppvisar ändrade sovmönster och minskad aptit

Nedan följer råd om för hur du ska agera om du misstänker att en vän eller person i din närhet utsätts för våld i en nära relation: 

1. Fråga: Håll kontakten. Våga visa att du bryr dig om du misstänker att någon nära blir utsatt för våld. Ställ frågan i avskildhet så att förövaren inte är närvarande och kan lyssna. Ställ raka frågor. 
2. Lyssna: utan att döma eller ifrågasätta. Du kommer inte kunna fatta något beslut åt personen. Visa att du finns där och att du hjälper och stöttar oavsett vad personen väljer att göra/inte göra. Låt personen veta att hen kan lita på dig. Om personen normaliserar och förminskar det hen själv har blivit utsatt för är det viktigt att inte följa med i detta, försök inte hitta ursäkter eller förklaringar till våldsutövarens beteende och handlingar. . 
3. Dokumentera: Skriv ner och dokumentera skador som du ser eller händelser som personen berättar om. 
4. Tipsa om lokala jourer, eller nationella stödnummer personen kan vända sig till för att få råd. Lokala jourer finns på kommunens hemsida, men du kan också söka på Roks hemsida eller Unizons hemsida. Du kan alltid lämna numret till den nationella Kvinnofridslinjen: 020-50 50 50 dit kan även du som anhörig ringa för att få råd och vägledning.
5. Akut Är situationen akut eller finns det ett barn med i bilden som riskerar att fara illa bör du ta kontakt med socialtjänsten/socialjouren i kommunen eller polisen 112.

Läs mer på Unizons hemsida

Läs mer på Roks hemsida

Är du orolig för ett barn eller någon som har barn?

Finns det ett barn i bilden finns möjligheten att göra en orosanmälan till socialtjänsten i din kommun. Personer som arbetar inom verksamheter som arbetar med barn har en anmälningsskyldighet, men även allmänheten uppmanas att göra en orosanmälan vid misstanke eller vetskap om att ett barn far illa i 14 kap 1c § socialtjänstlagen. En orosanmälan innebär att socialtjänsten påbörjar en utredning kring barnets hemförhållanden. En orosanmälan får göras anonymt av personer som inte omfattas av anmälningsskyldigheten.

Huskurage har tagit fram affischer som riktar sig till vuxna och anhöriga och är kopplat till covid-19 och uppmuntrar till att göra orosanmälningar till socialtjänsten och att vara uppmärksamma på digitalt våld.  Hitta affischerna här.

Tips och råd för hur du ska agera om du misstänker att ett barn far illa från huskurage hittar du här. 

På BRIS hemsida hittar du tips och råd för hur du ska agera om du misstänker att ett barn far illa.

Är du orolig för en granne?

Hitta råd från huskurage för hur du som granne ska agera här.

Hitta policyn för huskurage här.

Hitta policyn och råden på fler språk här.

Är du orolig för en anställd eller en kollega?

Arbetsgivare har alltid ett ansvar för sina anställda. Detta gäller oavsett om arbete sker på plats eller på distans. Det är viktigt att vara lyhörd och uppmärksam på våldsutsatthet bland sina anställda eller sina kollegor, särskilt under pågående pandemi när allt mer arbete sker hemifrån. Märker du att en kollega eller en anställd aldrig är ensam i rummet vid videomöten? Är personen särskilt trött och disträ i samtal under hemarbete? Det kan vara tecken på att personen är utsatt för våld i sin relation. Det är av största vikt att det finns utarbetade strategier och handlingsplaner på arbetsplatser för hur arbetsgivare och anställda ska agera vid förekomst av eller misstanke om våldsutsatthet hos en anställd eller en kollega.

Exempel på varningstecken:

• Upprepad korttidsfrånvaro
• Stressymptom, rädsla och ångest
• Svårigheter att delta på aktiviteter utanför arbetstid
• Tät telefonkontakt med partner på arbetstid
• Avlämnad, hämtad från jobbet av partner
• Trötthet och koncentrationssvårigheter
• Blåmärken, rodnader, sår

Det är viktigt att du som arbetsgivare vågar ta upp frågan och visa att personen har ditt stöd. Boka in enskilda samtal, ifrågasätt inte det du får höra, uppmuntra den anställda att ta kontakt med socialtjänsten eller andra stödkontakter, följ upp. Tänk på att frågan kan behöva ställas flera gånger. Du kan kanske samtala med personalansvarig, företagshälsan eller ringa kvinnofridslinjen och fråga om råd.

International Labour Organization (ILO) Convention on violence and harassment in the world of work

Våld och sexuella trakasserier i arbetslivet kränker människors värdighet och är oförenligt med en dräglig tillvaro i arbetslivet. Det är också ett hot mot lika möjligheter och till säker, hälsosam och produktiv arbetsmiljö. Det är ett utbrett problem som förekommer i alla länder, inom alla sektorer och inom alla yrken. ILO-konventionen om avskaffande av våld och trakasserier i arbetslivet kommer när/om Sverige ratificerar den att inkludera våld i nära relationer och dess påverkan på arbetslivet. Konventionen bidrar till att uppmärksamma arbetsgivare om att våld i nära relation kan påverka anställning, produktivitet, hälsa och säkerhet och att arbetsgivar- /arbetstagarorganisationer och arbetsmarknadens institutioner kan bistå och vara en viktig del i att förebygga, upptäcka, och motverka våld i nära relation också på arbetsplatsen.

Hitta ILO:s konvention här.

Hitta rekommendationerna från ILO här

Hitta pressmeddelandet från regeringen här om utredningen av ILO:s konvention här

I rekommendationerna framgår exempel på åtgärder som kan vidtas för att minska påverkan av våld i nära relation i enlighet med artikel 10:

• Möjligheten för sjukskrivning för anställda som utsätts för våld i nära relation
• Flexibla arbetsvillkor och skydd för den anställda
• Tillfälligt skydd mot uppsägning för våldsutsatta
• Inkludering av våld i nära relation i arbetsplatsens riskutvärdering
• Kunskapshöjande insatser om effekterna av våld i nära relationer.

Unizon har gjort en lista med varningstecken och hur du bör agera om du misstänker att en anställd eller en kollega utsätts för våld i nära relation. Hitta informationen här.

Trollhättans kommun har publicerat en handbok med vägledning för arbetsgivare som upptäcker eller misstänker att en anställd är utsatt för våld i nära relation. Hitta handledningen till chefer här.

Riskerar du att utöva våld?

Riskerar du att skada någon du älskar? Har du problem att hantera din ilska? Utövar du kontroll över någon närstående? Är någon i din närhet rädd för dig?

Våld kan ta sig i uttryck på många olika sätt. Det kan vara att skrämma någon, att uttrycka sig kränkande och nedvärderande, att rent fysiskt skada någon, att förstöra någons ägodelar, att låsa in någon, att hota någon eller att inte respektera någons sexuella gränser.

Det kan finnas många anledningar till att du utövar våld. Det kan handla om trauman i barndomen, om psykologiska diagnoser, svårigheter att hantera din ilska när någonting inte görs så som du vill ha det, eller en känsla av att vara missförstådd.

Oberoende av vad det är som ligger bakom ett våldsamt beteende så är det aldrig acceptabelt att använda våld mot någon annan, oberoende av vilken typ av våld. Våld är aldrig ett uttryck för kärlek. Våld är brottsliga handlingar.

Men det finns hjälp att få! Första steget till att förändra ett kontrollerande och våldsamt beteende är att prata om det och söka hjälp. I samtal kan du få hjälp med att ta ansvar för dina handlingar samtidigt som du kan prata om varför du mår som du gör. Det går att förändra ditt beteende! Varje kommun har enligt Socialstyrelsen ett ansvar för att ta ett helhetsgrepp i arbetet mot våld i nära relationer.  Det innebär att varje kommuns socialtjänst har ett ansvar för att erbjuda dig stöd och hjälp för att sluta med ett våldsamt beteende. Gå in på din kommuns hemsida för att söka på var du kan vända dig.

Vill du inte vända dig till din kommuns socialtjänst kan du istället kontakta den nationella mansjouren eller stödlinjen Välj att sluta .

Välj att sluta

Den som vill förändra ett våldsamt och kontrollerande beteende kan ringa till Välj att sluta. Personer kan även ställa frågor om våldsutsatthet, aggressioner och kontroll.

Välj att sluta drivs av Länsstyrelsen Stockholm i samverkan med Manscentrum och i samarbete med Sveriges länsstyrelser.

Telefon: 020-555 666. Du kan även mejla info@valjattsluta.se.

Läs mer på Välj att slutas hemsida

Nationella Mansjouren

På Mansjouren finns möjlighet att ha samtal om exempelvis våld, både som utsatt och som utövare.

Telefon: 08-30 30 20

Läs mer på Nationella Mansjourens hemsida

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen har tagit fram stödmaterial för yrkesverksamma som kommer i kontakt med personer som utövar våld.

Läs Socialstyrelsens stödmaterial här

Läs Socialstyrelsens handbok “Våld” här 

Läs regeringens proposition “Förebyggande av våld i nära relationer” här.