Jämställdhetsintegrering i myndigheter (2018:2)

Sammanfattning

Myndigheternas redovisningar påvisar ett brett och intensivt arbete kring jämställdhetsintegrering. Även om dessa redovisningar delger mer aktiviteter än faktiska effekter av arbetet så betyder inte det att effekter inte finns eller kan förväntas. Jämställdhetsintegreringsarbete är ett långsiktigt arbete, och många myndigheter menar sig fortfarande vara i implementeringsfas.

Det fokus som majoriteten av myndigheterna har lagt på arbete med sina styrprocesser kan ses som en bra och nödvändig grund för ett fortsatt och hållbart arbete. För att det arbetet ska ta kliv framåt och i större utsträckning bidra till de jämställdhetspolitiska målen bör uppdrag och arbete ta sin utgångspunkt i identifierade ojämställdhetsproblem. Utifrån myndigheternas redovisningar och resultat kan dessutom finnas anledning att i ett nästa steg vidareutveckla definitionen av jämställdhetsintegrering såväl som uppdragen till myndigheterna.

Analysen av myndigheternas redovisningar påvisar behov av en tydlig framtida samordning av myndigheternas arbete, som innefattar både stöd, uppföljning och återkoppling. Ett brett, intensivt och förankrat arbete pågår på majoriteten av myndigheter, och för att detta arbete inte ska gå till spillo bör uppdraget utvecklas och förtydligas, samt stöd och samordning intensifieras.

Jämställdhetsmyndighetens remissvar SOU 2017:112

Jämställdhetsmyndigheten välkomnar utredningen om barn i skyddat boende och bedömer att utredningens förslag, på sikt, kommer att få stor betydelse för barns möjligheter att få sina rättigheter tillgodosedda vid utsatthet för våld i nära relationer.

Sammanfattning

  • Jämställdhetsmyndigheten ställer sig positiv till utredningens samtliga förslag.
  • Jämställdhetsmyndigheten instämmer i utredningens beskrivning och analys avseende barns behov och ställning i skyddat boende.
  • Jämställdhetsmyndigheten ställer sig positiv till att involveras i uppdraget om kompetensstöd till kommuner och landsting i fråga om våld i nära relationer och där förslaget är att kunskap om barn i skyddat boende ska ingå.

Jämställdhetsmyndighetens remissvar SOU 2017:101

Sammanfattning

Remissvaret är skrivet med utgångspunkt i Jämställdhetsmyndighetens uppdrag att med bland annat analys och kunskap bidra till att de jämställdhetspolitiska målen uppfylls.

Jämställdhetsmyndigheten instämmer i utredningens bedömning att användandet av föräldrapenningen bör fokuseras till barnets första år. Jämställdhetsmyndigheten anser dock inte att den första gränsen bör ligga vid barnets treårsdag. I stället förordar myndigheten en tvåårsgräns.

Jämställdhetsmyndigheten tillstyrker grundtanken i förslaget om en årlig fördelning av tio föräldrapenningdagar under barnets äldre år.

Jämställdhetsmyndigheten instämmer i utredningens resonemang gällande begränsningar av föräldrapenningdagar för föräldrar som kommer till Sverige med barn.

Jämställdhetsmyndigheten avråder från att en förälder fortsatt bör ha rätt till ledighet helt från arbetet (utan att nyttja föräldrapenningen) fram till det att barnet är 18 månader. Det är Jämställdhetsmyndighetens mening att det behövs en tydligare koppling mellan rätten till ledighet och rätten till ersättning från föräldrapenningen.

Jämställdhetsmyndigheten tillstyrker förslaget om att en förälder även fortsatt bör ha rätt att förkorta sin arbetstid med upp till en fjärdedel för vård av barn som inte fyllt åtta år eller som är äldre än så men som ännu inte avslutat sitt första skolår.

Jämställdhetsmyndigheten tillstyrker förslaget om att ta bort dagarna med ersättning på lägstanivå inom föräldrapenningen och (delvis) ersätta dem med dagar med ersättning på sjukpenningnivå.

Jämställdhetsmyndigheten tillstyrker förslaget om att reservera ytterligare dagar av föräldraförsäkringen till respektive förälder utan möjlighet till överlåtelse.

Jämställdhetsmyndigheten tillstyrker förslaget om att det i nuläget inte bör göras en fullständig uppdelning av föräldrapenningdagarna på så sätt att hälften av samtliga dagar reserveras för vardera vårdnadshavaren. Med utgångspunkt i att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att realisera de jämställdhetspolitiska målen liksom utifrån det samlade kunskapsläget är det emellertid Jämställdhetsmyndighetens bedömning att försäkringen på sikt bör delas upp helt mellan föräldrarna.

Jämställdhetsmyndigheten tillstyrker förslaget om att en vårdnadshavare ska få överlåta en del av sin rätt till föräldrapenning till en person som inte är barnets förälder eller likställs med en förälder.

Jämställdhetsmyndigheten avråder från att införa förslaget om att ta bort rätten till tillfällig föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoption för att dessa tio dagar istället ska kunna lämnas inom ramen för föräldrapenningen.

Jämställdhetsmyndigheten tillstyrker förslaget om att ta bort den del av den särskilda beräkningsgrunden som ger ett förlängt skydd för föräldrapenning vid ny graviditet eller adoption.

Jämställdhetsmyndigheten tillstyrker förslaget om att skyddet för kvinnor med graviditetspenning ska utökas så att det kan lämnas fram till och med dagen för beräknad förlossning. Jämställdhetsmyndigheten instämmer också i att en mer omfattande analys behöver göras av vilka behov gravida kvinnor har av ersättning för förlorad arbetsinkomst.

Jämställdhetsmyndigheten tillstyrker förslaget om att inkomsttaket vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst för den tillfälliga föräldrapenningen och graviditetspenningen bör höjas från 7.5 till 8.0 prisbasbelopp.

Jämställdhetsmyndigheten har inte några synpunkter på själva författningsförslaget och dess lydelse.

Ett uppdrag – 21 strategier (2018:1)

Sammanfattning

Jämställdhetsmyndigheten har fått i uppdrag att beskriva och analysera länsstyrelsernas strategier för jämställdhetsintegrering.

Rubriken på denna rapport Ett uppdrag – 21 strategier sammanfattar den huvudsakliga observationen vid läsning av underlaget, där både syfte, definitioner, förankringsprocesser och innehåll skiljer sig mycket åt mellan länsstyrelserna trots samma uppdrag. Dessa skillnader bedöms inte fullt ut kunna motiveras av olika regionala förutsättningar kopplade till ojämställdhet i länen. Snarare kan skillnaderna påvisa en brist på – och ett behov av – en sammanhållen, stödjande och uppföljande struktur för länsstyrelsernas arbete med jämställdhet.